Hörneå bys hemsida www.becken.se
Sprängsviken - Nensjö
Här kommer den sista nostalgiartikeln om massafabriker runt Sandöbron och Ångermanälven. Bakgrunden till detta något udda intresse beskrevs i ingressen till artikeln om Svanö. Trådar finns även i artikeln Jul på Hallstanäs. Miljön med skogsindustrier utmed Ångermanälven var även temat för Tomas Ledins bygdespel - Höga Kusten, se bild 1.
Bild 1. Tomas Ledins bygdespel - Höga Kusten, sommaren 2025. Bilden återges från artikeln om Svanö. I förgrunden Redaktör Lena Lindholm. Bilden fick även tjäna som Redaktionens julkort 2025. Röd ring och pil är tillförda i efterhand.
I bild 1 noteras fabriken vid spetsen av den röda pilen. Då Skribenten såg affischen fångades man direkt av skorstenen. Fabriken i centrum tolkades som Sprängsviken (Nensjö sulfatfabrik) sedd från söder utmed dåtida E4. I bild 2 nedan motsvarar detta svart pil i nedre vänstra hörnet.
I denna artikel namnges fabriken "Sprängsviken", vilket egentligen är namnet på viken och byn utmed älven. Sprängsviken var även namnet på den ångsåg som fanns där mellan 1872-1911. På platsen byggdes en sulfatfabrik med namnet Nensjö AB, vilkens historia återkommer i slutet av denna artikel.
Bild 2. Några massafabriker, diverse sågar och ett glasbruk, se artikeln om Svanö för detaljer. Pilarna utgår från bergen som kantar Ångermanälven.
Flertalet som beskådar affischen i bild 1 ser nog något romantiskt snarare än en fabrik. Det finns ju även något romantiskt över gammal industrihistoria och landsbygd, som kanske kan likställas med nostalgi.
Ett bra alternativ till fabriken i bild 1 är annars Hallstanäs (se röd pil i bild 2), en fabrik som presenterades i artikeln "Jul på Hallstanäs". Som påtalat i den tidigare artikeln om Svanö finns ett nära oändligt antal fabriker och sågverk som kan vara förlaga till bild 1. Det kan dessutom vara så att bild 1 är en stiliserad Stockholmsprodukt utan någon särskild fabrik i tankarna!
Bild 3. En bild från artikeln om Franz Berwald på Sandön. Till höger ses rester av Sprängsvikens sulfatfabrik (Nensjö AB).
Bild 4. Zoomar man in Sprängsviken i bild 3 ses några kvarvarande industribyggnader.
Bild 5. Flygfoto över Sprängsviken (Nensjö sulfatfabrik). Notera hur järnvägen och Riksvägen (sedermera E4) löper parallellt utmed viken. DigitalMuseum Public Domain.
När man färdades utmed gamla E4:an - ungefär fram till början av 1980-talet - gick vägen ned mot Sprängsviken parallellt med järnvägen. Då sågs fabriken på udden.
Under 1980-talet rätades E4 ut och passerade inte dalgången och Sprängsviken. Då HögaKusten-bron invigdes 1997 leddes E4 om och passerade inte vare sig Sprängsviken eller Sandön. Är man vägnostalgiker investerar man gärna någon extra mil och kör den gamla vägen över Sandöbron istället.
Bild 6. Sprängsviken (Nensjö sulfatfabrik) 1961. Ur boken i bild 7.
Boken "Papper och massa i Ångermanland" av Christian Valeur (bild 7) ger en hög detaljnivå över massaindustrierna utmed bland annat Ångermanälven. Flertalet av dessa industrier är idag avvecklade och många dessutom rivna. Förutom eran av skog och industrier är även historien kring de som arbetade och bodde i dessa miljöer, som exempelvis i Marieberg.
Bild 7. Boken "Papper och massa i Ångermanland". Författare Christian Valeur i serien; Skogsindustriernas historiska utskott, tryckt i Köping 2000.
Många av bilderna i denna artikel är hämtad ur boken Papper och massa i Ångermanland. Referens ges, även om dessa bilder är av hög ålder och bedöms vara utan copyright.
Bild 8. Sprängsviken (Nensjö sulfatfabrik) 1920. Ur boken i bild 7.
Gunnar Sundblad (bild 9) var en skicklig ung civilingenjör som bland annat skapade Sprängsviken/Nensjö massafabrik. I boken "Papper och massa i Ångermanland" berättas om att de två ägarna av Sprängsvikens ångsåg - Svanö AB och Strömnäs AB - beslutade att riva sågen och etablera en sulfatfabrik som startade 1914/15. Man skrev kontrakt med den då 25-åriga Gunnar Sundblad år 1913. Innan Sprängsviken hade Sundblad redan konstruerat sulfatfabriker i Kalix och i Korsnäs Gävle.
Bild 9. Gunnar K Sundblad (1888-1976). Ur boken i bild 7.
Massafabriker bygger på olika principer, antingen kemisk nedbrytning av ved med sulfit- eller sulfat-metoder eller mekanisk slipmassa. Idag dominerar sulfatmetoden. Den så kallade sulfitdöden slog ut exempelvis fabriken i Hörnefors.
Bild 10. Sprängsviken (Nensjö sulfatfabrik) 1920. Ett så kallat viraparti. Mer om detta kan läsas i artiklarna om Hörnefors fabrik, förvisso en sulfitfabrik men med många gemensamma steg i processen. Ur boken i bild 7.
Sprängsviken/Nensjö avvecklades 1964. Fabriken var nedläggningshotad redan under början av 1950-talet, berättas i boken "Papper och massa i Ångermanland". Fabriken var ganska liten i jämförelse med de allt större konkurrenterna inom och utanför landet. Dessutom fanns tekniska utmaningar, inte minst kring kemikalieåtervinning och sodapannan. Den senare är en kostsam komponent i sulfatprocessen och som behöver underhåll och förnyas med jämna mellanrum. När sodapannan till slut havererade 1964 lades fabriken ned. Sista massabalen lastades den 26:e maj 1964.
Bild 11. Nensjö 1961. Zeppelinaren i höjden är en ångackumulator. Ur boken i bild 7.
Gunnar K Sundblad gav sitt liv åt massafabriker. Efter Sprängsviken/Nensjö fortsatte han med Iggesunds Bruk, Skoghalls bruk, Sandarne samt Björneborg i Finland. Mellan åren 1921–1956 var Sundblad framgångsrik verkställande direktör för Iggesunds bruk. Om man förstår rätt så efterträddes Gunnar K Sundblad av sin son Gunnar G Sundblad (1923-2016), även han uppskattad chef för Iggesunds bruk.
Härmed slutar denna artikelserie om massafabriker runt Sandöbron och Ångermanälven. Vilken fabrik som Tomas Ledin tänkte sig i bild 1 kanske inte får något svar.
Gunnar Engström, 2026-01-18
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se