Hörneå bys hemsida www.becken.se
Del 4 - Renmarkssläkten
I del 4 ur Estrids forskningslåda får vi läsa den fascinerande berättelsen om släkten Renmark (Rehnmark). Likt tidigare delar 1-3 har detta sin grund i en ganska lång artikel i Västerbottens-Kuriren (VK) den 23:e januari 1953. Denna i sin tur var naturligtvis baserad på det som dåtidens bybor berättat för journalisten.
För detaljer, bland annat gällande copyright och upphovsrätt hänvisas till titelsidan i denna serie.
Bild 1. Artikeln i Västerbottens-Kuriren den 1953-01-23, med hänvisning till copyright/upphovsrätt.
Man kan förmoda att journalisten från VK samspråkat med bland annat Martin Rehnmark. Martin var född 1912 och tog över hemmanet 1948 från sin far Karl Rehnmark (f 1884). Martin var far åt Sören Rehnmark som tyvärr gick ur tiden hösten 2024. Mer kan läsas i artikeln "Grävmaskinisten på Bumyrbacken".
Släkten Rehnmark bedöms även ha förgreningar till smeder vid det gamla järnbruket Hörneå AB, även som arbetare vid Hörnefors Sulfitfabrik och med förgreningar mot Hörnefors kommunledning med Oskar Rehnmark som kommunordförande. Troligtvis utgår alla dessa ur en gemensam anfader/moder; Eric Håkansson Renmark (f1778 – d1834) och Maria Lovisa Larsdotter Svanström (f1780 – d1863) - i texten nedan skrivet "Erik Renmark".
Nedan är kursiv stil ur Västerbottens-Kuriren, i övrigt kommentarer till texten.
Renmarkssläkten
är en av de få i Bäcken, som har klart släktregister från slutet av 1700-talet. Skräddaren Erik Renmark kom från Umeå, där han lär ha haft sitt hus vid den esplanad, som ännu bar hans namn. I Bäcken brukade han även ett torp. Han var född 1778 och gift med Maria Lovisa Larsdotter, född 1780. För att följa den gren, som når fram till i dag, antecknas hans son Natanael, född 1812, gift med Lovisa Johansdotter, född 1819. Deras son Erik föddes 1843 och dog sommaren 1927. Han var gift med Margareta Kristina Persdotter, född 1853 och död 1924. Deras son Karl Renman föddes 1884 och gifte sig med Hilma Kristina Andersson, född 1887. Deras barn är Karl Martin, född 1912, gift med Valborg Maria Forsberg; vidare Erik Harald, född 1916 och gift med Judit Viola Jakobsson, Angärd Maria och Hugo Valentin födda i början på 20-talet. Med Karl Martins barn Åke Sören och Rolf Martin samt Erik Haralds barn Hans Erik Ingvar och Margit Viviann är man framme vid det moderna 40-talet.Erik Renmark var som sagt skräddare och om honom lever många sägner. Som skräddare gick han från hem till hem och från by till by och fick många roliga intryck från de många olika människor han mötte och lärde känna.
Bredvid sin skräddaresyssla brukade han även ett torp. Det berättas att han vid 1809-års krig fick stå ryska officerarna till tjänst med lagning av uniformer och dylikt. Detta var Erik Renmark över hövan glad i. Dels förstod han ju inte språket och dels blev han illa, sedd bland byborna, då han gick ryssarnas ärenden, för rysshatare var de alla, och Erik Renmark ävenledes. Han försökte på alla sätt smita undan, när ryssarna ville ha arbete utfört. Men de ryska officerarna skickade då soldater och lät hämta honom i hemmet. Det berättas att han en gång såg soldaterna komma och när de var på bron hoppade han blixtsnabbt ut genom det öppna fönstret och försvann i den närbelägna åkern, 'Bastu-gärdan". Där stannade han tills ryssarna farit sin väg. Men det gick ju inte lika bra alla dagar. En annan gång hade två ryttare bakbundit hans händer och red så med Erik Renmark gående mellan sig. Men hunna till en myr, halvvägs till deras huvudkvarter i Hörnefors lyckades skräddarn få upp kniven från slidan som han tursamt nog hade bakpå ryggen och skar så av tåget de bundit honom med. Det var lättare att komma ifrån ryssarna nu när han hade händerna fria; han sprang ut på myren, som var blöt och inte bar hästarna. Ryssarna försökte att skjuta på honom från ömse sidor myren men det var omöjligt att träffa honom och även den gången kom han undan.
En annan mindre farlig historia berättas om Renmark. Han 'sydde' då i Bjenberg och skulle gå hem till Bäcken rakt över skogen efter en stig, som kallas Jon-Mats-stigen. Där kolade en Bjenbergs-bo, som hette lill-Matt och som talade dåligt. Han stammade - talade sluddrigt. När nu Renmark kom fram till kolplatsen ställde han sig på lur och väntade till dess lill-Matt hade skött om milan och gått in i kojan.
Därefter smö han sig fram och bommade för dörren och när lill-Matt om en kort stund skulle ut till sin mila igen, kom han ingen väg. Lill-Matt blev väldigt rädd; det var ju mycket som kunde brinna upp för honom och i sin bedrövelse och instängdhet började han bedja till Gud om hjälp. Dörren förblev dock stängd och lill-Matt fortsatte stammande: "Hjälp me' Gud, men hjalp me' kvickt!” Och på den bönen måste Renmark öppna kojdörren.
Kanske var Martin Rehnmark sagesman till hela artikeln i VK. Martin var även en av de bybor som bidrog till boken Hörneå, vår by, dess historia från 1999.
Tidningarna i bygden har besökt vår by vid fler tillfällen, varav några exempel extraheras nedan:
Anders Ersson 92 år
Andreas Bergström 75 år
Erik Bergström 90 år
Hörneå - en Västerbottning med spänst och vitalitet!
I länkarna ovan har familjen Bergström lyckats bäst med att exponera sig, om inte annat då många av dem nådde hög ålder.
Att Renmarkssläkten "är en av de få i Bäcken, som har klart släktregister från slutet av 1700-talet" är nog en tolkning som journalisten gjorde av intervjun. Träd förekommer med kända rötter till 1400-talet. Egentligen var det en nitisk Gustav Vasa som drev fram beskattning och då behövdes koll på landets invånare, till gagn för dagens släktforskare. Nu som då varierade nog intresset för "släktforskning".
Många släkter är även sammanflätade i byn. Exempelvis är Eric Håkansson Rehnmark farfars farmors far till undertecknad.
Del 4 avslutar artikeln i VK - en spännande läsning för den som så tycker!
Gunnar Engström, 2025-01-11
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se