Hörneå bys hemsida www.becken.se
Del 2 - Jakt, fiske, jordbruk och teknik
Serien ur Estrids forskningslåda fortsätter här med Del 2 ur artikeln i Västerbottens-Kuriren den 23:e januari 1953. För detaljer, bland annat gällande copyright och upphovsrätt hänvisas till titelsidan i denna serie.
Bild 1. Artikeln i Västerbottens-Kuriren den 1953-01-23, med hänvisning till copyright/upphovsrätt.
Nedan är kursiv stil ur Västerbottens-Kuriren, i övrigt kommentarer till texten.
Jakt och fiske var ock helt säkert mer än binäring för, många. Det berättas t, ex. om Anders Erssons far Anders Ersson (f. 1833) att han aldrig gjort ett ordentligt dagsverke utan att han levde på jakt och fiske och gick så omkring och knäppte på sin älskade fiol.
I mitten på 1800-talet begagnades fällor av trä, s. k. flakar för att fånga fågel och hare i. Fisken fångades med krok och att fiska med nät och ryssjor blev först aktuellt på senare tid. För att få åkerjord höggs skogen ned och marken sveddes och där det är gynnsammare odlingsmöjligheter vändes jorden för hand med gräftor och spadar eller begagnades den av bysmeden förfärdigade hemmaplogen. Första plogen av järn användes i byn 1892 och det var en liten Forsbackaplog; fjäderharv användes först 1905, rullharv 1898, gödselspridare 1943, radsåningsmaskin 1897, hästräfsa 1911, mjölkseparator 1893, och mjölkmaskin 1946.
Det mesta av höet fick man från myrarna. Det avmejades för hand med lie och bars i s. k. svega till hässjorna. Svegan var gjord av björkvidjor och en bärspak med hack i för hoppackningen under forslingen. Svegan bars på ryggen. Nar nu höet hade torkat i hässjorna packades det in i lador vid myren för att sedan föras hem på snöföre. Några fäbodar har aldrig funnits i vår by. Kreaturen släpptes på somrarna ut i den omkringliggande skogen. Och många, ibland milslånga skogspromenader har byns pojkar fått företa för att få hem korna till kvällsmjölkningen Den åkerjord som var uppodlad, användes i huvudsak för säd och potatis samt rovor. Det var inte så stora jordbitar varje bybo hade. Tröskning skedde med slaga Senare med vagn och hästen som dragare. Stifttröskverket kom självrensande tröskverk först 1936. En s. k. skvaltkvarn i Hörneån hade byns åboar omkring 1800 - 1850-talet. Någon kvarn med siktanordning finnes ej. Först in på 1900-talet blev här modernare brukningsmetoder av jorden. Ett krondike påbörjades i byn år 1897, täckdikning påbörjades 1905. Konstgödsel användes sedan 1900, torvströ blandades i gödseln dessförinnan eller 1895. Ladugårdarna och gödselstaden cementerades år 1911.
Till taktäckning användes vid 1800-talets början handkluvna spån. Senare brädfodrades och rödmålades stugorna men exakt år har ej kunnat fastställas Elektriskt ljus flödade i vår by första gången på hösten 1918. Det var en stor dag för byn och just den kvällen hölls bröllop där.
Kakelugn finns sedan 1906: järnspis 1897, vattenpump 1911, vattenledning 1911, avloppsledning 1923 och värmeledning 1930. Omkring 1860 var en del bybor delägare i en s. k. finbladsåg i Ängerån, cirka en halv mil från byn. Det var endast ett blad i ramen och den drevs av ett vattenhjul från ån. Där sågades bräder för husbehov och kanske också till avsalu.
Tjära har byborna bränt i de gamla tjärdalarna som ännu finns kvar.
Nymodigheter som telefon kom till byn 1920. Trettio år senare finns 29 st. Det berättas roliga episoder från de gamlas första kontakt med 'tilifon". "Treningskarn" hade haft samtal med länsman och efteråt bockade och tackade han inför apparaten, som så fort hade hjälpt honom.
Första fasta skolan hölls 1903 i salen i en bondgård, där den förblev flera år. Första lärarinnan kom från Hössjöäng och hette Tekla Svensson. Söndagsbönerna hölls förr regelbundet i byn, varvid en av de äldre läste högt ur postillan eller någon annan uppbyggelsebok. Mest lästes ur Luthers postilla.
Vill man läsa mer om skolan i Hörnefors, hänvisas till denna länk.
I del 3 fortsätter berättelsen om svagåren på 1800-talet och om sikfiske, en fortsatt spännande läsning!?
Gunnar Engström, 2025-01-03
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se