Hörneå bys hemsida www.becken.se
Timmerrullare
Uttrycket Timmerrullare dök upp i två samtida mail till Redaktionen, från Gunnar Johansson och från Erik Norgren. Att vara timmerrullare var ett vedertaget yrke förr i tiden. Yrket är nu bortglömt, och söker man på Google får man bara 94 träffar. Av dessa träffar visar sig två vara från Becken-Webben. Med denna artikel inräknad blir det hela tre träffar. Vi återkommer till detta längre ned.
Bild 1. Tiden då timmerrullarna var i farten vid Hörnefors Sulfitfabrik, ungefär 1910-talet. Se text och även artikeln ”Elektriska luftbanan på fabriken”.
För några år sedan lyckades Rune Öström hitta ett gammalt vykort från Hörnefors Sulfitfabrik som visade den moderna elektriska luftbanan i vedgården (se bild 1). I bakgrunden ses prydliga vältor med korslagda varv av stockar. Man förstår att dessa vältor var manuellt rullade på plats, av timmerrullare. Elbanan tjänade nog sitt syfte både för vältornas byggnad och nedplockning. Det är inte säkert att herrarna som stoltserar framför banan (se längst ned i bilden) kallade sig för "timmerrullare". De som plockade ned vältorna för att mata fabriken med ved kanske beskrev sig som "vedgårdsarbetare". Här följer Gunnar Johanssons och Erik Norgrens ord. Gunnar berättade följande.
Hej igen.
Apropå kabelkranarna på sulfitfabriken som omnämnts. Förutom några år som sommarjobbare, arbetade jag från 1973 till 1976 på vedgården. Då fanns kabelkranarna, men de försvann efter några år och ersattes av dumprar som la upp vältar med barkad massaved. 1976 hade man byggt en modern barkningsanläggning och timmervältarna ersattes av en jättestor flishög. Innan kranarna användes sk rullare som varje sommar kom för att för hand stapla upp timmervältor. De lär ha varit ena riktiga kraftkarlar, om man nu ska de rövarhistorier man fick höra på kafferasterna.
Mvh Gunnar Johansson, Bureå 140301
Gunnar berättar om flishögen, som ses i bild i artikeln ”Ved och flis vid Hörnefors sulfitfabrik - artikel 1”. Även i Erik Norgrens mail till Redaktionen berättades om kabelkranar på vedgården. Detta är avhandlat i en separat artikel. Erik avslutade sin text med att berätta om timmerrullarna.
Hej
Timmerrullningen var ett säsongsarbete med tillfälligt anställda “timmerrullare”. Under säsongen var de inkvarterade i den så kallade “rullarvillan” nere vid sjöstranden.
Hälsningar Erik Norgren, 2014-03-28
Att vara timmerrullare var således ett säsongsarbete. Vid sökning på nätet återkommer yrket inte minst från sågverk, exempelvis vid ”folkräkningen 1890 - Västernorrlands län” med arkiv vid Umeå Universitet.
Bjärtrå församling
Johan Edlund f. 1847, timmerrullare, Lugnviks ångsåg
Olof Lidblom f. 1856, timmerrullare, Lugnviks ångsåg
Kanske jobbade man i skogen på vintern, i flottningen på våren, och på vedgården under sommaren. Återstående tid arbetade man hemma på den egna gården, inte minst under skördetid om man nu var bonde. Resten skötte väl frun i hemmet. Man kan bara drömma om slit och nedslitna kroppar - i kyla, fukt och stekande sommarhetta. Erik Norgren återkom med ett mail just som denna artikel dök upp på nätet. Erik skrev:
Hej,
Vad jag skulle vilja veta är hur timmerhanteringen skedde före kabelkranarnas inträde. Elbanan som det visas bilder från är intressant men hur kommer timret upp på vältorna? Är det någon som har kunskap eller aning om hur det var i starten av fabriken.Hälsningar Erik Norgren, 2014-04-05
På olika bilder från 1920-talet ser man hur ved magasinerades i fabriksviken i Hörnefors. Veden hade bogserats vattenvägen från skilje och sortering i flottning. Att trava upp allt på land skapade säkert utrymmesproblem. Men, det fanns andra anledningar till att stapla vältor. Om detta spekuleras i en tröttsam text om trä och dess kemi, se fotnot.
Det manuella arbetet med veden blev säkert dyrt. Man kan spekulera i många faktorer till varför metoderna ändrades. Arbetsmiljöhänsyn var nog ett mindre problem. När Fabriken expanderad behövdes om inte annat större vedmängder och jämnare flöden. Här utgör Tyko Karlssons vykort en viktig länk till den tekniska historien vid 1920-talet. Den elektriska luftbanan skrotades. Vedflödet rationaliserades med tre beståndsdelar, tycker man sig se på olika samtida bilder.
- Buntar av bogserad varpad ved lyftes upp ur vattnet med en kran av bocktyp.
- Från hamnen transporterades veden på spår och Decauville-vagnar som löpte in i centrum av vedgården.
- Med kabelkranar lyftes veden från vagnarna till vältorna på vardera sidan av spåret.
Metoder 1-3 känns även igen från andra tillgängliga bilder på nätet. På nätet dyker allt mer upp vilket är till stor hjälp för intresserade. Detta tycks ske i regi av museer, bildarkiv och andra samhälliga institutioner. Becken-Webben räknas inte dit, här skrivs en massa text med interaktivt utbyte från läsare i en ständig ideell process. Hörneå by är inget museum även om vissa tycks tro så utifrån hemsidans karaktär. Ibland byter den skepnad till nutid.
Bilder på timmerrullare är det sparsamt med. En dyr glasplåt i kameran ödslades inte på en timmervälta. Vi hittar däremot en bild från Sulfitfabriken Essvik utanför Sundsvall via denna länk.
Skribenten har bevisligen skrivit ordet ”timmerrullare” vid två tidigare tillfällen, i två separata artiklar. Dessa artiklar har det gemensamma namnet Bergström. Den första av dessa artiklar berättade om den då 90-åriga Erik Bergström. I april 1946 besöktes han av journalisten med signatur ”Elbe”. Om bonden Erik i Becken by (f1856) kan man läsa i originalartikeln från 2009. Här återges det han sa om timmerrullare:
Reporten frågade: Vad krävdes av en fjärdingsman den tiden?
Erik svarade: Det var i huvudsak att kräva ut förfallna skatter. Bovar och skälmar? Det var inte många besvär med den sortens folk på den tiden. Ja, skrattar han, jag blev verkligen hotad med stryk en gång i samband med skattekrav hos en timmerrullare. Min ena hand i rockfickan avskräckte emellertid – man trodde att jag tänkte göra bruk av vapen – så det blev ingenting av.
Samme journalist ”Elbe” hade egentligen rest till Hörnefors för att skriva en artikel om Andreas Bergström som fyllde ansenliga 75 år, 1946 (f1871). Andreas var bror till Erik Bergström, och den senare var ju 15 år äldre. Journalisten passade då på att hälsa på även hos Erik. Även Andreas nämnde yrket ”timmerrullare”, eller snarare journalisten Elbe i följande sammanhang.
Han (Andreas Bergström) blev med tiden en man och gav sig ut på egen hand, vilket i detta fall betydde en ca 3 km utflykt till Hörnefors gamla såg där han arbetade och sedermera i brädgården och kolplatsen. Det var inga korta dagar där heller, ty som bekant hade ännu inte 8-timmarsdagen randats för en industribunden arbetare, men förmodliga var det väl den kontanta ersättningen som ”drog” och flera än dagens jubilar har lockats av det betet. Sågverkslivet i Hörnefors upphörde så småningom och Andreas for då till Nordmaling och tog plats hos en handlare vid namn Odin, ett inte alldeles obekant namn för det äldre i Hörneforsbor eftersom den mannen på sin tid bedrev handel även i Hörnefors. Bergström återkom till sina fäders land som en lärd man, dvs han blev bodbiträde på ”Schildt’ns bo’a”. Sedermera då den affären upphörde försökte han sig på en egen rörelse men världskriget ”strypte” den som så många andra i den branschen. Han var emellertid inte sämre karl än att han sökte sin utkomst vid fabriken och torde ha gjort de flesta insatserna på den banan som timmerrullare. Det torde vara åtskilliga miljoner klampar som bokförts av Bergström.
Här sätter vi punkt för denna artikel. Det lär även vara punkt satt för timmerrullarnas tid, och det är väl lika bra det. Yrket verkade tungt och slitsamt.
Gunnar Engström, 2014-04-05
Fotnot
Att lägga upp timmer i vältor kan ha olika orsaker. Bybon Pär Fredriksson nämnde häromdagen att stockarna lagrades i vedgården innan sulfitprocessen tog vid. Syfte var att bryta ned ligninet i träet. Området är komplicerat och kemiskt. Att utsätta stocka för väder och vind ger en torkning och oxidering av ligninet. Vi återger diverse resultat i sökandet efter information. Trä har en komplicerad men intressant kemi. Lignin utgör en oväntat stor andel av trämassan, och är en amorf fenolpropanenhet. Lignosulfonater är biopolymerer, dvs. de är salter av lignosulfonsyra som bildas då pappersmassa framställs enligt sulfitmetoden, om detta kan man lära sig hos kemikalieinspektionen. Mycket av massaindustrins knep handlar just om oxidering och spjälkning av ligninet. Ligninet kan ställa till olika problem i pappersprocessen. Det finns många träslag, och olika processer körde olika sammansättningar. Sulfitprocessen i Hörnefors hade grund i barrträ, men med olika inblandningar. Det senare var nog en viktig fråga för timmerrullarna hur och var man skulle stapla olika kvaliteter av trä. Däremot funderades det nog inte så mycket på ligninets kemiska struktur, och det var nog i mångt och mycket okänt på 1910-talet.
Har Du något att berätta? Maila Din berättelse eller artikel till redaktionen.
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se