Hörneå bys hemsida www.becken.se
Musikanläggningar i det gamla Hörneå
Den som läser på Becken-webbens startsida och dess innehållsförteckning kan tro att Hörneå by lever i det förgångna bland gulnade kort och dammiga dokument. När snön smälter (vintern 2009) så kommer fokus ändras från dåtid till mer om nutid. För att nu skriva ännu en artikel om det gamla Becken (!) kommer här några ytterligare bilder ur Algots Engströms sparade samlingar. Algot läste noter men att lyssna på musik var nog lika viktigt. Det enda som återstår av Algots ”musikanläggning” är dessvärre en ”pick-up”, till synes av märket Orchestrola.
Bild 1. Sparad säljbroschyr över grammofon
Det är fascinerande att rota i gamla tidningar och dokument. Man förflyttar sig tillbaka i tiden. Grammofonbroschyren på bild 1 hade ett omslag som ger historiska vingslag. Några vingar hade dock inte luftfarkosten från vilken man kastade ut stenkakor ned på ”slott och koja”. Förvisso är det nog en kyrka snarare än slott, men uttrycket passade bra eftersom broschyren avser ”Orchestrolas Julsupplement” 1929. Titeln ”I slott och koja” syftar på en gammal känd serie nothäften med julsånger. Det fantasiska med denna bild är istället ”Zeppelinaren”. Skulle man resa till USA kunde man färdas i motordriven ballong, om man hade råd. Sedan blev nöjet mindre populärt efter att luftskeppet ”Hindenburg”, en gigantisk cigarr av vätgas, brann upp 1937 då det höll på att angöra New Jersey.
Bild 2. Stenkakor singlas ut som ”Frisbees” från en Zeppelinare julen 1929, kan det vara mer kulturhistoria än så?
Algot hade en våldsam hög med säljbroschyrer för stenkakor. Vid slutet av 1920-talet verkade en stenkaka med ”senaste musiken” kostat ca 4 riksdaler, och då var den ”dubbelsidig”. För ”mindre aktuell musik” kostade kakan 2.50, även de dubbelsidiga. Man beställde nog skivan via postorder. Förmodligen fanns diverse av de senaste skivorna hos den lokale handlaren, exempelvis hos Grönqvists i Hörneå. Var man mer utstuderad i sina musikval fick man nog beställa per brev. Tiderna har förändrats och musikstilar med den, inser man när man detaljläser rubrikerna. Vem skulle idag beställa skiva 8413, där B-sidan spelade ”Hejsan, gubbar, schottis”?
Bild 3. ”Säljkurant” över stenkakor.
En stor andel av dåtidens skivor hade dragspel, i än den ena än den andra formen. Dessa dragspelsvidunder var som dagens hårdrocksartister. Listan kan göras lång, Kalle Jularbo var en av dem. Kalle hette uppenbarligen Karl Karlsson i unga dar, och kom från den lilla byn Jularbo omedelbart norr om Krylbo/Avesta. Skribenten har passerat Jularbo åtskilliga gånger på väg genom landet, och då kan man inte undgå att ägna Kalle en tanke. Jularbo-spelaren blev tydligen ganska förmögen med åren och körde stora amerikanska bilar mellan sina uppträdanden, eninrar man sig från en TV-dokumentär från 1960-talet. Idag verkar flertalet ”artister” bosätta sig och bli förknippade med Stockholm, annat var det förr.
Bild 4. Kalle Jularbo i unga dar, förmodligen 1920-tal.
Denna sida kunde göras oändligt lång, det finns mycket att skriva om. Med risk för att Becken-webbens läsare har tröttnat på nostalgiskt damm avslutas artikeln här.
Gunnar Engström, 2009-03-08
Har Du något att berätta? Maila Din berättelse eller artikel till redaktionen.
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se