Uno Hööks glasplåtar

Algot Engströms bilder

Hörnefors historia

Bildarkiv

Startsida

Uno Hööks glasplåtar"

Denna kluriga rubrik leder, via Hörneforsbon Uno Höök, till historieboken utgiven av Hörnefors Kommunalfullmäktige 1964. Närmare bestämt pratar vi om bokens bilder. Bakgrunden till denna konstiga artikel kan sökas på sidan om ’Släkten Hök - Artikel 6 - Johan Oskar Hööks Oskarsborg i Hörneå’ publicerad 2001-01-24. I korthet, i artikeln om Hörneås egen lönnkrog vid slutet av 1800-talet, i regi av soldaten Olof Nilsson Hana Hök, söktes information i närområdet. Kontakt togs med ordförande för Hörnefors fotoklubb, Uno Höök. I synnerhet var det likheten i namn som föranledde kontakten men naturligtvis även fotointresse. Uno blev intresserad och letade i lagret till fotoklubben, och där hittades en papperskartong med glasplåtar. Plåtarna förmodades ha sitt ursprung från fotografen Algot Engström. Algot är en källa till många artiklar på Becken-Webben, i synnerhet om byns historia. Dessvärre saknas hans glasplåtar, och således var det med stor entusiasm skribenten hörde talas om Unos fynd.

Hörneforsboken

Bild 1. Boken Hörnefors Historia utgiven av Hörnefors Kommunalfullmäktige, 1964. Boken berörs även på annat håll inom Becken-Webben.

I papperskartongen hittades små paket av glasplåtar omsorgsfullt inslagna i papper. På varje paket fanns en bild klistrad. Den som paketerat på detta sätt måste ha varit extremt noggrann, kunde man konstatera. Vid första anblicken av bilderna insåg man att dessa foton har sitt ursprung i boken som beskrivs i inledningen – Hörnefors Historia (bild 1). Det är troligt att Algot Engström bidragit till vissa av dessa fotoalster och att åtminstone dessa glasplåtar återkommit till hemmets förvar.

Hörnefors kyrkskola

Bild 2. En av kartongens små paket med ett en påklistrad bild. I detta fall ses Hörnefors gamla skola, närmast identisk med den som idag kan beskådas på Norrbyskär. I hörnen av bilden ses rester av tejp. Denna tejp är således 50 år gammal, lite spröd och utan kvarvarande klister.

Med stor förvåning, när man öppnar papperspaketen hittas förvisso glasplåtar men inte i form av fotonegativ. Plåtarna som är tunga och noga tillskurna visar sig vara tryckplåtar. Ett mycket fascinerande fynd. Samtliga bokens bilder, både fotografier och diagram, visar sig ha en plåt i motsvarande format. Man börjar genast fundera kring boktryckarkonst. Jämför man plåtarna med bilderna i boken har man svårt att förstå hur detta går till. Becken-Webbens intresse begränsar sig inte enbart till byns liv och leverne, i denna artikel ska vi titta närmare på boktryckeri.

Tryckplåt

Bild 3. Plåten är inte genomskinlig, såsom ett fotonegativ. Den har istället bilden etsad i glaset (se text). En negativscanner går inte att använda, istället provas en ”vanlig scanner” som ger denna mustiga bild. Man noterar skimmer på den ljusa himlen, ett skimmer som kommer sig av etsningens frätande syra i glaset.

Inledningsvis ska vi nämna något om boken Hörnefors Historia (bild 1). Boken tillkom i en brytningstid då Hörnefors sulfitfabrik övergick från Mo och Domsjö AB:s ägo till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (NCB). Boken visar sig vara tryckt på papper från Hörneforsfabriken, och som kostnadsfritt levererats av NCB. Däremot synes Mo och Domsjö AB ha bidragit till att boken iscensattes, tillsammans med Hörnefors kommun. Man tycker sig förstå av texten att Mo och Domsjös frånfälle gav sorg i Hörnefors, men att verksamheten trots allt fortskred ungefär som tidigare i NCB:s regi. Man vågar även tro att orsaken till ägarbytet delvis var på grund av råvarubrist, och att skogsbönderna organiserat sig i en skogsägarförening till förmån för NCB. Detta framgår av Bondeförbundaren Gunnar Hedlunds ord i bokens slut. Han var verkställande direktör för NCB. Idag är ju sulfitfabriken ett minne blott ska sägas för den utomstående läsaren. Att så är fallet hoppas inte bero på skogsbönderna, exempelvis Becken-bönderna. Effektiviteten på de enskilda fabrikerna ökade och större volymer timmer togs om hand. I denna utveckling kommer vissa anläggningar till korta och råvaran koncentreras till stora enheter. Här satt Hörneforsfabriken möjligen med fel kort på hand. Läsaren ska inte sätta allt för stor tilltro till dessa amatörmässiga spekulationer, utan vi fokuserar oss på mer begripliga detaljer - boktryckeri.

Uppdraget att skriva boken gick till en Stockholmare (!) vid namn filosofie doktor Sven Ingemar Olofsson. Det är lite imponerande att en ”utomstående” stockholmare lyckats skriva om Hörnefors historia, och boken är faktiskt läsvärd trots detta. Vidare framkommer att boken trycktes i Umeå, vid Tryckeriaktiebolaget CITY, 1964. Detta företag verkar leva än idag (http://www.tryckericity.se/), och tryckeriet får lite gratis reklam av Becken-Webben. Omslaget (bild 1) komponerades av en viss Clara Salander. Sedan följer det intressanta – ”klichéer tillverkades av Umeå Klichéanstalt". Här blir det boktryckarhistoria, och Klichéanstalten verka ha gått i graven i alla fall i dess dåvarande namn.

Tryckplåt

Bild 4. Försöken fortsätter med att analysera bildplåten. Genom att fota den med snett påfallande ljus får man denna effekt.

Med reservation för det amatörmässiga forskandet via nätet ska vi försöka förstå klichéplåtens ursprung och funktion. För det första får man förmoda att plåten använts för tryck med så kallad ”offset-teknik”. Detta ord har sin grund i hur bilden kommer från tryckplåten till pappret, via en extra gummivals. I Gutenbergs tryckpress från 1400-talet (att läsa om på nätet), likväl som i mångtusenårig tryckteknik, beströks tryckplåten med färg som sedan överfördes direkt på papper. Med Offset överförs bildens färg till en gummivals och att det är denna vals som överför bilden till papper. Tryckplåt och papper har således ingen kontakt, får man lära sig på nätet. Denna teknik tillkom av en slump 1903 då tryckaren Ira Washington Rubel från USA glömde mata in papper i pressen. Den bild som gav avtryck från motsidans vals gav en klarare bild än den som skulle ha hamnat på papprets rätta sida (att läsa om på nätet). I övrigt är tryckeri en osannolik och svårforcerad vetenskap, som man här hjälpligt försöker skriva om. Det senare kan även sägas om hur bilder från ett foto överförs till en tryckplåt – en klichéplåt med andra ord. Med några korta ord tycker man sig förstå att bilden från fotografiet projiceras på en plåt eller glas som är bestruken med en ”fotopolymer”. Polymeren ”bränner fast” på mörka partier av bilden. Därefter etsas plåten så att den tvådimensionella bilden överförs till tre dimensioner. Ljusa partier på bilden får ett större avstånd från den vals som bestryker bilden med färg, och fram kommer en bild på papper – helt enkelt.

Tryckplåt

Bild 5. Om man processar bild 4 (ett fotografi av plåten) med diverse Photoshopverktyg kan man få fram en bild som liknar originalet. Notera flaggan på skolhustaket och att plåten är spegelvänd mot originalet i bild 2. I tryckpressen vänds bilden rätt.

Mycket längre än så här kommer man inte med Uno Hööks plåtar. I annat fall måste man bygga sig en tryckpress. Det senare är ju lite onödigt då bilderna redan kan beskådas i boken Hörnefors historia. Trots det är skribenten ytterst tacksam för Unos bidrag. Om inte annat stärker det Becken-Webbens "copyright-auktoritet" att använda bilderna ur boken då Redaktionen har tryckplåtarna i förvar.

Läsaren hade kanske hoppats på att få höra mer om den fina skolbyggnaden istället för boktryckarkonst, tillika antik analog sådan och inte modern digital teknik. Dessvärre revs skolan 1961, men möjligen kan vi skriva några rader om skolan i en annan artikel. Fotografen Algot Engström har en del bra kort på Hörneforsskolan. Och, möjligen kan någon av Becken-Webbens läsare som gått i skolan berätta en historia om dåtidens skolgång.

Gunnar Engström, 2010-02-10