Hörneå bys hemsida www.becken.se
Tacksfabriken
Det år nog få läsare som får associationer till rubrik eller fabrik. Underhållningsvärdet är lågt på denna sida, vilket varnas för. Å andra sidan är det är inte var dag man stöter på ”Tacksfabriken”, och förmodligen aldrig mer. Just därför tillkom denna artikel, som viktig industrihistoria. Artikeln har tagit oproportionerligt många timmar att skriva, vilket är konstigt. Lika obegripligt är att någon kan ägna tid åt dylikt skrot, både att skriva och läsa, och det är i den kategorin artikeln rättfärdigt hamnar - under kategorin ”gammalt skrot”. Något annat kan det inte summeras till.
Bild 1. Ett tryck på en pappkartong, att läsas om i denna artikel.
Efter denna inledning av frustration ställs frågan, om det tillverkas några ”tacks” i Sverige idag? Två papplådor med oändlig mängd småspik höll på att ramla sönder och fylla golvet i maskinhallen där det nu stått ostörda och orörda i snart 20 år. Att slänga ny spik vore ju hädelse, även om den klassas som oanvändbar! Istället skulle kartongerna nu ersättas med tillverkade trälådor som håller oändligt länge till. Säkert var det 50 kg av två typer spik som ses i bild 2 det handlade om. När man tömt papplådorna och börjat skära sönder dem för eldningspannan, uppmärksammas två intressanta fynd. Dels noterades en adresslapp, ett stycke viktig Norrländs industrihistoria. Likväl sågs ett tryck på papplådan med bokstäver som inte verkade passa ihop med innehållet (bild 1). En ”tax” är ju en hund, ett ”tack” är ju ett uppskattande uttryck, men var är en ”tacksfabrik”?
Bild 2. ”Tacks”, två typer av trådspik, i små dimensioner avsedda för skoklack. Ord och bild talar till oss från en industrikultur av stora dimensioner i dåtidens Sverige - skotillverkning.
Dagens svenska språk ger inga vettiga svar på ordet ”tacks”. Man måste söka sig till engelskan:
A type of cut nail, used in upholstery, shoe making and saddle manufacture.
En typ av klippt nål, som används i tapetsering, skotillverkning eller sadelmakeri.
”Svenska Tacksfabriken” förtjänar att uppmärksamma. Detta gäller även den fabrik till vilken Tacksfabriken levererade. Undertecknad har själv köpt de två kartongerna under en resa till Höga Kusten år 1989. I Mjällom fanns nedlagda skofabriker varav en, Norlins, förevisades som industriminne. Diverse kvarvarande skrot såldes, och däribland två lådor spik. Den ena typen av spik lämpade sig ypperligt för gipsskivor, den andra var mer tveksam. Möjligheter till bra spik, till bra pris, i en bra volym som räcker bra länge går man inte miste om. Sedan har gipsskivor skruvades upp på löpande band snarare än spikats, så det blev inte mycket bevänt med spiken, ännu.
Skofabriker fanns i stort antal inom landet, med viss geografisk koncentration. Örebro var en sådan skostad, och däribland fabriken ”Oscaria”. Men, även landsbygden gjorde sig mycket känd på området, och inte minst inom Höga Kusten (Ångermanland). En kvarvarande industri som nu är specialiserad på yrkesskor heter Docksta, i samhället med samma namn. Artikelns spikar kom istället från det närbelägna Mjällom, och Aktiebolaget Norlins Skofabrik.
Ortsnamnet Mjällom kan inte undgå historisk eftertanke. I äldre tider tros orten ha hetat Nolom, ungefär tolkat som ”landet längst norrut”, och då pratar vi ganska gammalt men inte särdeles. Rimligen syftade detta på vattenleden och kusten, den som Östersjö-fiskarna söderifrån begagnade. Allt blir relativt, nutida sentida, centralt och perifert. En utvikning är på sin plats, kring det som till orda har varit en nordlig utpost mot ödemarken. Det som mot förmodan fanns bortom Höga Kustens Skuleskog var otäckt och okänt – och kallades Nolaskogs, ungefär att bo Nolom till. Ord som slutar på "om" har åldrats med behag – hitom, bortom, stundom, etc..
Becken-Webbens redaktion ligger i den norra kanten av Nolaskogen, och här är allt som det ska, varken okänt eller otäckt. Landet Sverige befolkades norrifrån runt Bottenviken och söderifrån kontinentalt, stegvis med att inlandsisen smälte bort. Detta skedde i viss mån samtidigt i fråga om viktiga innovationer. I termer av metalltillverkning finns dessutom stöd för att denna kom fortast norrifrån, enligt modern arkeologi. Hugade ifrågasättare hänvisas till böcker i området, exempelvis Del 1 av Sveriges Historia 13000 fKr – 600 eKr (under redaktion av Stig Welinder, Norstedts, Stockholm 2009). I riktigt gammal tid var Stockholmsområdet perifert, underutvecklat, och för att inte säga och betänka - under vattenytan. Höga Kusten var så hög, att Skuleberget aldrig dök under vattenytan. Stockholmsläsare må ursäkta denna insinuation av sanning. Konklusionen är snarast att Nolom är ett ganska sentida administrativt uttryck, att beskriva landets nordligaste gräns och kanske så sent som från medeltiden.
Bild 3. En adresslapp som berättar om en leverans från Tacksfabriken, om 12 kollin av tunga spiklådor; G.adr. (genom adress) HÄRNÖSAND, f.v.b. (för vidare befordran) Mjällom. Den slutlige mottagaren var Aktiebolag Ivar E Norlins Skofabrik, Mjällom.
Leveransen till Norlins Skofabrik i Mjällom bestod av hela 12 lådor prima tacks (spik), vid denna leverans ska sägas. Av dessa lådor äger skribenten två kvarvarande, och undertecknad kan därmed återuppta skotillverkning vilken dag som helst. Återstoden, 10 lådor spik räckte till många tusentals par skor kan skribenten utlova. Kan det vara en militär beställning av marschkängor det handlat om? Kvalitén på Höga Kustens skor var sådan att Försvarsmakten gärna vände sig just hit. Om skoindustri och annat inom Höga Kusten kan man läsa på nätet.
För att nu vända blickarna söderut, mot Trollhättan och Vänersborg. Den geografiskt bevandrade läsaren känner till närheten mellan dessa två städer, och Tacksfabriken verkar snarast ha legat i båda. Man hittar sparsamt men bra information om denna industri. Ett referat i fria ord berättar att Svenska Tacksfabriken inledde sin epok 1901 i Trollhättan, inom området av vattenfall i Göta Älv. Man tycker sig förstå att här fanns energi och tidiga kraftbolag som gav möjligheter till industri. Ganska kort därefter tvingades man däremot flytta till Mars. Så hette i alla fall det kvarteret i Trollhättan dit man hänvisades och etablerade sig. Detta inträffade 1908, och orsaken var att staten nu byggde Trollhätte kraftverk i Tacksfabrikens tidigare område.
Bild 4. Vi tar oss friheten att visa självaste Tacksfabriken - varifrån lådan kom - via Norlins Skofabrik - till skribentens maskinhall och skrotlager – att därifrån hamna på Becken-Webbens Redaktion – och läggas ut på nätet – och åter i digital form och bild återbördas Trollhättan och Vänersborg.
Företagaren som startade Tacksfabriken hette John Lawson. Det kan inte ha funnit så många med det namnet i Trollhättan då det begav sig, och här lyckas man till råga på allt hitta ett fotoalbum åtkomligt på nätet. Tyvärr vet man inte vem som är John bland dessa kort och personer, men det må vara hänt. John tillverkade således ”skotacks”, och under 1920 och 30-talet utvidgade han verksamheten. Inte nog med att han var först med tacks, han var länge störst i landet med tacks! Ingen annan hade väl kommit på idén, ännu. John hade investerat i en tråddragningsmaskin, vilket vi ser ett sentida resultat av i bild 2.
Adresslappen i bild 3 visar hur man prydligt strukit över Trollhättan och med skrivmaskin istället adderat Vänersborg. I bild 1 berättas även att fabriken nu ligger i just Vänersborg. Man kan spekulera ifall Tacksfabriken hittat nya lokaler i denna stad, istället för som tidigare i Trollhättan. Naturligtvis önskade man nyttja samma stämpel på adresslappen. Idag vore det nog mer lönsamt att kassera och låta trycka upp nya adresslappar än att en sekreterare skriver för hand med maskin. Men, vid Tacksfabriken ska inget förgås, inget slita släng här inte, en uppfriskande påminnelse från förr till oss nutida människor.
Detta gick länge bra för Tacksfabriken, fram till 1960-talet (möjligen 70-talet enligt andra källor). Då sinade spiken, eller snarare, samhället vände på klacken och mattan drogs undan för tacksens lönsamma avsättning. Det är nästan så att man vågar tro att Europa nu återhämtat sig från andra världskriget, med uppseglande tacks- och varvskris. Skomodet torde även ha förändrats, och vem vill nu ha stora spikar i klacken som river upp parketten i Folkhemmet. Konkurrensen ökade, billig modern spik eller plastklackar strömmade in över landets gränser - och/eller - skofabrikerna gick den andra vägen ut över samma gräns – ett vanligt fenomen.
Becken-Webben får härmed tacka Tacksfabriken för den fina spiken. Den har under senare år funnit en användning i diverse bisysslor. Just Becken-bys specialtillverkade Becken-Bikupor är av sådan konstruktion att spiken från Tacksfabriken hittat en ny användning. Detta skulle nog ha glatt både John Lawson vid Tacksfabriken i Vänersborg och Ivar E. Norlin vid skofabriken i Mjällom – tacks ska ni ha.
Gunnar Engström, 2012-12-09
Har Du något att berätta? Maila Din berättelse eller artikel till redaktionen.
Hörneå bys hemsida www.becken.se