Skida i Becken

Becken Skidstadion

Startsida

Skida i Becken

Det börjar bli oroväckande många artiklar som handlar om Becken Skidstadion. Men, spårangläggningen utökas steg för steg och med glädje ses att spåren används ganska flitigt. Här och var ser man glada skidmotionärer och även spår av många andra, inklusive älgar.

Becken skidstadion

Bild 1.
Röd bana – ’SvenErics snabbspår’ - 15 km t.o.r.
Blå bana – ’Ulf Hahlins naturspår’ – 5 km
Turkos bana – ’Lenas Granspår’ – 3 km
Lila bana – ’Engströms snårspår’ – sammanbindande
Grön bana – ’Skoterleden’ utmed kraftledningsgatan - även möjlig för skidor
Brun bana – ’Mjösjöleden’ – sammanbindande mellan Lenas Granspår och SvenErics snabbspår.
Mossgrön bana – ’Mjösjöstugan direkt’ via Gustav
Svart streckat spår – ’Granbergsraset’ (svårforcerat snår nedåt Grankorsningen)
Notera kartans rutmarkering - 1 x 1 km

Denna artikel tillkom för att annonsera några nya spår enligt bild 1. När nu tillfälle ges är det svårt att undvika nya naturbilder från Becken-skogen. Bilderna får tala sitt eget språk nedan.

Snö i becken

Bild 2. Frostbildning under natten gör snön skimrande på dagen. Det är ju ganska uppenbart att bilden är färgmässigt förvrängd för att förtydliga budskapet. Verklighetens skönhet är dock svår att återge på foto. Bilden är tagen utmed Hahlins naturspår.

Vinter i Hörneå

Bild 3. Vurpor i skidspåret sätter sina avtryck i snön. Redaktör och skribent har bidragit till några av dessa, men ej detta vurp-avtryck på berget i närhet av ”stora stenen” utmed Hahlins naturspår. Detta spår är manuellt format och när snön blir lite varmare minskar bärigheten. Har man otur sjunker skidan ned en bit i snön. Kommer skidan utanför det packade spåret tenderar den att försvinna i djupet. Även Gunde Svan torde ramla, möjligen. Snön är dock mjuk och behaglig, som vispad grädde. Att staka sig fram kan man glömma. Stavarna sjunker lätt ned till bottensedimentet av blåbärsris, torv eller sten.

Bild 4. Urskogens träd kan inte fotas tillräckligt många gånger. Här ses stammen ännu klädd av vinande snö - i kontrast av trädkronans gröna barr och himlens blå djup.

Degermyrtjärn

Bild 5. Degermyrtjärnens öppna snötäcke, sett från spångbron över dess bäck (ej att förväxla med bäcken-Becken).

Engströms snårspår

Bild 6. Här övergår skidandet till Engströms snårspår. Redaktören höll på att försvinna bland snår och grankvistar. Denna bild är tagen utmed spårets mittersta sträckning där passagen är lite tät. Annars är spåret bra, i mån det är till tröst för den som provar.

Bild 7. Det ”gamla” igensnöade spåret mot Mjösjön visade sig uppkört av annan skidresenär, förmodligen Leif Borch med hund. Det senare tror man sig förstå med ledning av en anteckning i Mjösjöstugans gästbok. Spåret leder förbi Stefan Backlunds övernattningsstuga, med utsikt över Välpestjenna.

Bild 8. En vurpa igen, men ej så. Redaktören kunde ej motstå att prova snön på Avdragsmyran. Att få på sig skidorna igen i lössnön visade sig inte lika lätt.  

Mjösjöleden leder via ett serpentinspår upp på Mjösjöberget och till Mjösjöstugan. I mån man åker motsatt håll, nedför östsidan av berget, finns risk att dessa serpentiner känns lite snäva. Risken är stor att man i tangentens riktning hamnar i någon lämplig gran. Spåret fortsätter i sydvästlig riktning sluttande nedför mot kraftlinjen. Här vill man inte åka i skoterspår varför skidspåret istället fortsätter i skogen på motsatt sida av kraftledningsgatan och via holmen ut över Mjösjöns is. På Ängersjösidan fortsätter spåret i sydvästlig riktning, över myren och ansluter sedermera till SvenErics snabbspår.

Bild 9. På Mjösjöns is ses avtryck av maskinell skogsvård. Mängder av timmer verkar ha forslats ut över sjön, kan man fundera. Mer troligt handlar det om skoterracing.

Skoterspår

Bild 10. En mindre lyckad form av maskinellt färdande ses på denna bild, från Ängersjöskogen. Mången fin tallplanta har här blivit skattad åt förgänglighet av den lustfyllda skotersporten.

Efter några timmar i skogen, och delvis tungt spårande, återkommer skribent och Redaktör till hemmets värme, dess glada katt och redaktionens datorer. 

Gunnar Engström, 2010-02-15