Hörneå bys hemsida
web-redaktör:
lena.lindholm
kontakt

Raggarungens
beännelser
- del 8 !

Raggarungens bekännelser

Hörneåbor berättar

Startsida

Hörneå bys hemsida www.becken.se

Raggarungens bekännelser!

Del 8 - Ensamragg

Att åka runt med ett skränande gäng var ju både skojigt och påfrestande och ibland ville man ragga runt på egen hand i sin egen bil. Jag var kanske inte skapt för att åka i gäng och trivdes bra med att åka runt själv eller tillsammans med en kompis, oftast en kille som bodde granne med oss på Berghem.

Han hade utbildat sig till TV-tekniker på Amu-center som då fanns i Holmsund. Han blev aldrig nån tv-tekniker och jag ska senare berätta varför, om ni inte kommer på det själva. Han var mycket bilintresserad och hade då en Hillman Minx tror jag det var, och sedermera kom han att införskaffa både veteranbilar och veteran-mc. En period ägde han också en mkt unik Sunbeam Tiger.

Jag hade ett garage i bottenvåningen på det hus där han bodde varför vi lärde känna varandra. Så ofta vi hade tid åkte vi ut tillsammans, antingen i hans bil eller i min.

Utflykterna startade oftast med en sväng runt stan för att kolla vilka ”brudar”  som det hette då, kärt barn har många namn: tjack, birds, scandal beauties, raggarbrud mm som eventuellt sökt sig ut för att få åka med i nån bil. Det var på den tiden ganska självklart att man träffades på det sättet om man ville få sällskap. Många gick väl kanske på dans direkt vid 21-tiden, men jag tror att flertalet tjejer gick en runda på stan för att få sällskap och det var ju inte dans mer än onsd, lörd, söndag oftast. Biobesök och besök på caférna kunde man göra varje kväll.

OM det var ”dött” på stan visste vi precis vara man skulle åka. Vi hade nämligen byggt upp en del kontakter under en period, som gjorde att vi hade bekanta både lite här och lite där

På den tiden bodde det massor av tjejer i stan som gick på sjuksköterskeutbildningar, mentalskötarutbildningar, flickskolan (Mimerskolan) där min fru Aneth gått, Yrkesskola och andra skolor innan Universitetet byggdes.

Alla som kom från landet och inlandet bodde inhyrda i rum, antingen privat, ofta på övervåningen i villorna på Västerslätt, Berghem och andra områden. Många bodde i rum öst och väst på stan.

Vi visste precis var dom bodde och det hade utvecklats ett visst system med lampor i fönstren som berättade om dom var hemma, upptagna eller lediga
En liten blink eller tut på signalen och man hade kontakt. Antingen kom tjejen ut och åkte med eller så blev man uppbjuden på fika. Om det var upptaget var det bara att åka till ”nya jaktmarker”.

Fika hade vi förresten oftast med oss i bilen, inköpt från Mekka eller nåt annat kondis, för att bjuda på och det lärde många sig att nyttja

Det fanns på den tiden tre större boenden, där det bodde massor av brudar.
”Tian” på Umedalens sjukhus hade massor av rum där tjejerna bodde. Sjuksköterskeskolan i höghuset som så småningom ”förstördes” som administrationsbyggnad, beboddes av massor av ”scandal beauties”
”Pullhuset” på Haga kände alla grabbar till.  Ett helt hyreshus fyllt med brudar – dedu?

Det kändes ju lite fräckt att utan vidare gå in på dessa boenden, men man lärde sig snabbt hur man skulle komma in. Man lärde sig vissa fraser som ofta fungerade. När nån öppnade , (om det inte redan var öppet, vilket det oftast var) frågade man efter antingen nån man visste bodde där eller så chansade man på att nån hette Karin eller Ulla. Det var så många som bodde där, att alltid stämde det in på något namn. Hade man väl kommit in var det nästan omöjligt att komma ut, så populär var man.

Vissa kvällar kunde man besöka en tjej, på utvägen fick man kontakt med någon annan på nedre våningen och så fastnade man där, eller så fick man med sig någon tjej som ville åka ut i bil ett tag för att komma från tristessen inne på boendet. Visst blev det (kärleks)trassel ibland men det löste sig. Ofta rätt bra.

Min mamma hade ju lärt mig uttrycket, ”kysser man en står det tusen och gråter, mister man en står det tusen åter” och visst , på den tiden stämde det bra. Jag tror det stämmer även idag

En bror till en av mina lumparkompisar har alltid försörjt sig på att sälja symaskiner och på den tiden sålde han maskiner till de flesta brudar på dessa boenden. Man stötte på honom då och då. Han hade lärt sig brodera deras namn snyggt och snabbt med symaskinen och det imponerade ju. Han sålde maskiner så pass bra att han ofta vann säljtävlingar och fick priser som t.ex resor till Alperna med flera orter utomlands.

Baksidan av det hela var att han ofta blev jagad och utskälld av föräldrar som inte gillade att han lurat på tjejerna ett avbetalningskontrakt som dom skulle kämpa på med och avbetala med sina futtiga studiemedel. Jag tror dessutom inte att det bara var symaskinsförsäljningen som gick bra. Jag är ganska säker på att även ”raggningen” gick bra.

Del 9: Komplikationer kunde uppstå

Hörneå 2013-03-08 Tord Fröling

 

Hörneå bys hemsida www.becken.se