Solgården invigs 1951 - pampigt i VK

Solgårdens album

<<<>>>

Hörnefors historia

Hörneås historia

Startsida

Solgården invigs 1951 - pampigt i VK

För ett år sedan visades bilder på Becken-Webben då Prinsessan Sibylla besökte Hörnefors. Händelserna återberättades i artikelserien "Solgårdens album". Solgården var dåtidens moderna äldreboende, eller som det då hette "pensionärshem" eller "ålderdomshem". Anteckningar i anslutning till foton på Sibylla antydde att Solgården invigdes, men i bilder sågs prinsessan snarare detaljstuderade pappersmaskiner vid Hörnefors Sulfitfabrik. Dessutom besökte kungligheten Hörneforsgården, det moderna kulturcentrum med bibliotek och biosalong som vuxit fram med stöd av Fabriken.

Det hela utvecklade sig till ett mysterium, i alla fall för de läsare som önskar klarlägga orsaken till Prinsessans besök. En sådan var och är Erik Idhult, Becken-Webbens distansfilaterlist. Som filatelist ger man sig inte i först taget. Dessutom hade Erik en bild som hans far fotat då Sibylla bevisligen vandrade ut från Solgårdens entré år 1953. Årtalet 1953 tycktes dock vara några år senare efter att Solgårdens togs i bruk. I ytterligare en artikel, som troddes vara den sista i serien om Sibylla, återkom Erik med fler detaljer om vad Prinsessan de facto sysslat med under sitt besök i Hörnefors, år 1953. Tidningen Västerbottens-Kuriren hade ett reportage som refererades, att läsa om via denna länk.

Men, när invigdes nu Solgården? Detta är frågeställning för dagens artikel. Återigen är det Erik Idhult som djupdykt i tidningar från 1950-talet, och Västerbottens-Kuriren (VK) i synnerhet. Erik hittade svaren år 1951, och Erik skrev av artikeln i VK - ord för ord.

År 1951 är inte fullt 70 år tillbaka i tiden. Begreppet copyright innebär upphovsrätt med en praxis och gräns vid 70 år, i alla fall för konstnärligt material. Av den anledningen bad Skribenten att Erik skulle kontrollera med VK om tillstånd att publicera texten på Becken-Webben, detta istället för att skriva om orden och referera texten såsom Skribenten gjort i andra sammanhang då Erik hört av sig med material. Så gjorde Erik, med följande ord från VKs chefredaktör & ansvarig utgivare Jessica Wennberg. Vi återger Jessicas ord i mail från 2019-01-28.

Hej! Det går bra att lägga ut den på nätet. Observera dock att det är viktigt att det framgår att det är Västerbottens-Kurirens text. Vänligen Jessica Wennberg

Ja, då är det bara att läsa artikeln i VK från år 1951, och låta orden tala till oss - på Becken-Webben - om Solgården - landets förnämsta boende.

>>><<< 

VK tisdag 30 okt 1951, avskrift /  Erik Idhult

Man ur huse när Hörnefors invigde sitt pampiga ålderdomshem i söndags

Från det sämsta i länet till ett av landet bästa

Socknen har gjort mycket för de gamla
”Hörnefors nya pampiga ålderdomshem, ett av landets förnämsta ifråga om komfort och trivsel, invigdes på söndagen av landshövding Lindberg. Hemmet som har 26 vårdplatser, ha dragit en totalkostnad på 515.000 kr eller i runt tal 20.000 kr per vårdplats.

Hörnefors kommun har sedan 1948, trots sin litenhet, investerat 1.390.000 kr för sociala byggnadsändamål i form av pensionärs- och ålderdomshem. Att under sådana förhållanden inte behöva höja skatten ett år som detta pekar på en suverän finansledning inom kommunen.  Kamrer Westman & C:o har tydligen skött sina kort väl.

Man brukar tala om att det är trångt som i en sardinburk, men det är nog egentligen en alldeles för enkel jämförelse med den trängsel som mötte landshövdingen med sällskap på söndagen i nya ålderdomshemmet i Hörnefors. Bortåt 600 hörneforsbor hade tagit tillfället i akt för att övervara invigningsceremonin och det blev dubbelt så många som man på ansvarigt håll hade tänkt sig. Men ingen klagade eller knotade. Glädjen över det nya hemmets tillkomst dämpade all förargelse t.o.m. knuffar i rygg och mage under kaffedrickningen, som måste ske utan chans till en ledig stol att vila sin lekamen på.

Det var som sagt en glädjens dag och bland de mest glada var byggnadskommitténs ordförande, tillika fattigvårdsstyrelsens ordförande Henning Olofsson, hemmets nya föreståndarinna syster Ingeborg Fransson, kommunalfullmäktiges ordförande André Hammarberg och kommunalkamrer Henry Westman. Ja, det fanns förstås en till som hade all anledning känna sig glad, fattigvårdskonsulent Carl Lindbäck, Luleå, som i mars 1948 fällt det uttryck under inspektionen i Häggnäs, som blev gnistan till det nya hemmets tillkomst.

Från det sämsta till det bästa
Fattigvårdsstyrelsens ordförande inledde invigningshögtidligheten med att lämna en redogörelse över hemmets tillkomst. Han började med att gå in på ovannämnda uttryck av konsulent Lindbäck i mars 1948. Hans omdöme om det gamla efter avslutad inspektion var nämligen : Vet ni att ni har det sämsta ålderdomshemmet i Västerbotten ? Ett uttryck som helt naturligt inte kunde göra de kommunansvariga glada och då i synnerhet Henning Olofsson i egenskap av fattigvårdsstyrelsens ordförande.

Men Henning Olofsson var inte ledsen längre, inte ens på konsulent Lindbäck som fällt uttrycket. Tvärtom. Det var gnistan som satte eld i krutdurken eller för att använda Hennings egna ord: Lindbäck hade med sitt uttryck satt fingret på hanen. Nu måste det bli något nytt. Hörnefors har aldrig velat vara sämst. Kommunalfullmäktige beslutade genast lägga ner Häggnäs och överflytta en del av de gamla till Nordmalings församlingshem. Hörnefors är ju ett barn av Nordmaling och ”pappan” sa heller inte nej. Grannkommunen öppnade genast tio vårdplatser för Hörnefors gamla. Det blev ett femårigt avtal och under tiden sattes alla klutar till att skapa ett nytt hem i Nordmaling.

Den tidsperioden var t.o.m. onödigt lång för den driftiga kommunledningen, den 28 oktober 1951 var saken klar. Nu är inte Hörnefors sämst längre, men däremot kanske bäst.

Västerbottningarna lider minst av åderförkalkning
Sedan Hörnefors förnämliga manskör under kantor Erik Näsmans ledning sjungit ”Västerbotten” trädde byråchef A. Berggren vid socialstyrelsen fram, så långt han nu kunde i trängseln. Han inledde med några tänkvärda ord om den ständiga växlingen mellan vår och höst, vardandet och förintandet och mellan liv och död. Man kan dra stora paralleller mellan naturens årstider och människolivet. Blomman vissnar på hösten, den åldras liksom människan., men man bör komma ihåg att åldrandet icke är någon sjukdom. Undvik för övrigt att säga att den som blivit 60,70 eller 80 år är gammal, det kan skada vederbörandes livskänsla. Liksom varje årstid har sin fägring så har livet sin.
I samband med äldre människor talas det ofta om åderförkalkning. En nyligen företagen statistisk undersökning fördelad på Skåne, Stockholm och Umeå har visat att skåningen med sin mera bekväma livsinställning och sin känsla för god mat är betydligt mera behäftad med åderförkalkning än umebon.

Stockholmaren är f.ö. inte mycket sämre än skåningen. Jämn sysselsättning är nämligen enligt läkarvetenskapen ett bra botemedel mot denna åldrandets sjukdom och västerbottningen är härdad och van att slita för brödbiten. Ge därför våra äldre fortsatt möjlighet till sysselsättning, inte en sysselsättning i kampen för brödbiten, utan en tidsfördrivsysselsättning ägnad att göra hösten så ljus som möjligt och därmed minska åderförkalkningen. Ett meningslöst stillasittande gör ingen människa glad.

Byråchef Berggren avslutade sitt intressanta anförande med att framhålla att man inom socialstyrelsen var mycket glad över det nya hemmets tillkomst.

Det är alltid roligt att komma till Hörnefors
Betonade landshövdingen inledningsvis i sitt invigningstal. Den kommunala ledningen har alltid visat största möjliga förståelse när det gäller att ställa allt tillrätta. Det gamla hemmet i Häggnäs var på sin tid mycket bra efter dåtida förhållanden. Nutidens krav säger något helt annat och hörneforsborna har förstått detta. Man har löst uppgiften mycket förnämligt naturligtvis med god hjälp av ett någorlunda stabilt näringsliv. Långvariga kriser inom kommunens stora industri känner man inte till.

Ju äldre man  blir desto vackrare blir hembygden och jag förstå mycket väl, betonade landshövdingen, att de gamla hörneforsarna i Nordmaling längtar hem. Därmed inte sagt att de haft det sämre där. Jag vet att de fått den bästa tänkbara vård, men livet är sådant att vi längtar hem när vi blir gamla. Ti´ll de gamla vill jag slutligen säga, att trivseln på hemmet inte enbart beror på personalen och hemmet i sig självt, utan fastmer på er själva.

Kommunfullmäktiges ordförande André Hammarberg, riktade ett tack till byggnadskommitterade för ett väl utfört arbete. Vi hoppas att vanföreställningen om ”fattighuset” nu endast är ett blad ur historien. Vår kommun har gjort en hel del på senare tid för den sociala uppbyggnaden. Sedan 1948 har vi, med de påbörjade sista pensionärshemmen investerat nära 1.400.000 på sociala byggnationer. Men ingen har protesterat. Har det varit diskussion någon gång så har det inte gällt summan, utan fastmer om det kunnat göras ännu bättre.

Den goda värmen- den som de äldre tycker om- steg under senare delen av invigningshögtidligheten i matsalen till dryga trettio grader. Det var kanske något svalare i de andra delarna av det pampiga ålderdomshemmet, men sedan landshövdingen förklarat hemmet invigt för sitt ändamål, spred sig värmen tillsammans med kaffetåren runt hela komplexet, källarvåningen inte undantagen.

Rundvandringen gav prov på att fattigvårdsstyrelsen inte sparat på slanten för att göra det hela så trivsamt som möjligt. Läckra färger måste ge värme åt rummen även när kvicksilvret når mera normala lägen. Detsamma kan sägas om möbleringen där föreståndarinnan haft god hjälp av Hörnefors egen möbelarkitekt Kjell Abramsson, numera bosatt i Stockholm. Han har lagt upp ritningen för husets inredning och föreståndarinnan har sedan fått fria händer att fullfölja det hela. Kombinationen har tydligen varit mycket lyckad.

Dagen avslutades med supé
i skolans bespisningslokaler och med tal av Henning Olofsson, kyrkoherde Bohlin, förre fattigvårdsordföranden 69-årige Johannes Norgren, konsulent Carl Lindbäck, byråchef A. Berggren och nämndeman Abel Häggström.

Entreprenörer

Huvudentreprenörer och byggmästare för det nya hemmet har varit byggmästare Knut Agmalm, Örnsköldsvik, arkitekt socialstyrelsens egen Hj. Hammarlind, värme och vatten AB H. Anderssons värme, Umeå, måleriarbetena har utförts genom målerifirman Felix Nyberg, Norrbyskär, snickerierna genom Hörnefors snickerifabrik och Bergsténs, Umeå, har svarat för glaset i hemmet.
Håbo.

Fyra foton bifogades artikeln.
Foto 1:  Exteriörbild av ålderdomshemmet.
Foto 2: Gruppbild. Text:  De tio pensionärerna som i dagarna flyttar från Nordmaling till Hörnefors. Stående fr v.  Gustav Karlsson, Johan Pramén, Axel Hansson, Viktor Abrahamsson, Anton Sundberg, Algot Edström, Theodor Andersson. Sittande: Hilda Stocksén, Augusta Nordin, Amanda Lundström.
Foto 3 :  Teodor Andersson, Norrbyskär, packar trunken på hemmet i Nordmaling. Vilken dag som helst sker flyttningen.
Foto 4:  Byråchefen Berggren talade om ett handslags rätta innebörd. Det praktiseras är av fattigvårdsstyrelsens enda kvinnliga representant fru Ruth Hörnqvist och föreståndarinnan Ingeborg Fransson ( båda personerna avbildade, min anm.)

<<< SLUT >>>

Vi kan inte återge de fyra bilder som Erik avslutar med. Istället visar vi åter Prinsessan Sibyllas eleganta sorti från Solgården två år efter att hemmet invigts, anno 1953. Så var det med det....

Sibylla inviger Solgården

Bild 1. Bilden från Erik Idhult, som visar då Prinsessan Sibylla vandrar ut från Solgården, 1953.

Erik Idhult 2019-01-20

Gunnar Engström, 2019-02-01