Hörneå bys hemsida
web-redaktör:
lena.lindholm
kontakt

Linné till häst genom Västerbotten - 2014 - del 2

Linné till häst genom Västerbotten - 2014 - del 1

Linné på sin resa genom Becken by

Konst och Kultur i Hörneåfors

Startsida

Hörneå bys hemsida www.becken.se

Linné till häst genom Västerbotten - 2014 - del 2

I denna återblick från sommaren 2014 fortsätter vi Linnés Lapplandsresa anno 1732. I denna del 2 lämnar vi Gammlia i Umeå och midsommardagens första tillställningen. Dagen därpå beger vi oss ut i naturen för ett nytt skådespel på hög nivå, på en ny hög nordsvensk häst. Med natur menas Linné-vägen som tar sin början i Västra Spöland och når Jämteböle efter ca 7 km.

Linné på Linnévägen

Bild 1. Här ses Linné (skribenten) rida iväg in i urskogen på sin egen Linnéväg. Han ses iförd regnponcho av grön galon och även en gammal M59 mössa. Inte speciellt regementsenligt med vita damasker. Detta är tidigt på morgonen och regnet hotar att blöta ned de fina kläderna från Norrlandsoperan. Linné rider iväg för att hitta sin position inför den kommande generalrepetitionen.  

Idag är Linné-vägen en grusväg som börjar i jordbruksland utmed Vindelälven men som snabbt når djup skog och berg tills några hus dyker upp i Jämteböle. Den ursprungliga vägen har på sina ställen ersatts av en nyare grusväg, men även originalvägen är framkomlig och sevärd.

Linné med peruk i skogen

Bild 2. Linné har bytt mössan mot peruk och regnet har upphört. Ska sanningen fram så lär nog inte en ung Linné ridit omkring med peruk i Lappland 1732. Men, det är så invant att se Linné med peruk att han måste ha en sådan för att folk ska känna igenom honom. Med luta hade han istället hetat Bellman. Totto är Nordsvensk, ett 12 årigt sto. Hon saknade sina hästkompisar.

Det historiska kring Linnés Lapplandsresa berättades i den första artikeln. Idag låter det inte märkvärdigt att ”resa till Lappland” men 1732 var detta outforskad mark, både vetenskapligt och geografiskt. Skådespelet i skogen 2014 varvades med botanik och historia av medföljande experter på området.

Skogsfrun

Bild 3. Skogsfrun gör entré i skogen. När hon senare vänder sig om inses att hon utgörs av en ihålig trädstam, mycket oroande.

Försommaren 2014 och inte minst midsommarafton var kall och regnig. Tur var att midsommardagen gav lite sol och lagom värme på Gammlia till lördagens föreställningen. Söndagen den 22/6 började trevande med regn och kyla men solen dök upp framåt skådespelets och vandringens början. Antalet åskådare var över förväntan med drygt 100 personer. Flertalet gick till fots men även häst och vagn fanns att erbjuda. Linné själv tillbringade nästan 6 timmar uppsutten till häst, en bedrift som gav viss stelhet.

Linné och Jämteböleborna

Bild 4. Linné samspråkar med Jämteböleborna inför sin återresa mot Umeå. Skådespelet berättar om en förveckling kring den massäck som Linné får av byborna, innehållande stekt lom istället för stekt tjäder. 

Skådespelet om Linnés Lapplandsresa hade sitt ursprung 2007 och 300-årsminet av hans födelse. Då var den en annan hästburen Hörneforsbo som spelade Linné! Hörnefors har således profilerat sig i kulturens tecken. Becken-Webben brukar referera till Kulturbyaåret snarare än Kulturhuvudstaden Umeå. Linnéskådespelet passar extra bra. Linné var inte intresserad av Umeå, utan av växtlighet och natur.

Eva Blommé med tax

Bild 5. Manusförfattare och regissör Eva Blommé, med tax, pustar ut efter föreställningens två scener. Nu återstår bara transportsträckan genom skogen till Jämteböle.

Skådespelet med namnet ”Linné kom igen” beskriver hur byborna i Jämteböle uppmärksammade och uppfattade Carl von Linné. Linné var bara 25 år gammal, en Uppsalastudent som bar sitt ursprungliga namn Carl Linnaeus, prästsonen från Stenbrohult i Småland. Här möter han Jämteböleborna som en representant från dåtidens akademiska högborg Uppsala. Byborna förundras över Linnés intresse för blommor och djur, alla självklara ingredienser i självhushållets natur. Det var något exotiskt för båda parter.

Linnévägen mot Jämteböle

Bild 6. Transportsträckan mot Jämteböle, med häst och vagn, och resterande publik till fots. Bilden är fotad av självaste Linné som denna sträcka rider tillsammans med publiken.

Linné från Smålands landsbygd reste nog vant till häst. Idag är det få som vågar sig ut i urskogen på dessa villkor. Även Linné insåg att resan kunde sluta tragiskt, exempelvis i gapet på en björn eller i fall från hästryggen. Därför hade han avtal med sin vän i Uppsala Petrus Artedi (som vi stötte på in den föregående artikeln), att om Linné inte återkom skulle Petrus publicera Linnés hittillsvarande forskning. Saken blev den motsatta då Petrus ramlade i en kanal i Amsterdam efter en god middag några år senare.

Linné framme i Jämteböle

Bild 7. Äntligen framme i Jämteböle, tycker hästar och även Linné efter nära 6 timmar på hästryggen. Grönt gräs och kaffe utlovas. 

Linnés avstickare mot inlandet blev inte lätt. I höjd med Bastuträsk, nära byn Gunnarn mellan Lycksele och Storuman blev Linnés strapatser för stora och han vände åter mot kusten.  Orsaken var dåliga vägar och mygg under försommaren 1732, och inte minst på den så kallade Lycksamyran. Om detta kan man läsa på nätet. Linné skrev i sin dagbok att ”aldrig kan Presten så beskrifva hälfvete, som detta är eij värre.” 

Hin håle och vittra fikar

Bild 8. Här fikas det, och självaste hin håle får sig lite kaffe. Hornen i pannan syns tyvärr dåligt på fotot. Till höger står tre vittra (skogsväsen) nu med civila kläder. 

Linné återvände således till Umeå och fortsatte norrut till Luleå. Där sökte han sig upp utmed Lule älv. Via Jokkmokk, Kvickjokk och till fots nådde han Sörfold och havet i Norge. Efter återvändo till Luleå gjorde han ytterligare en avstickare uppströms Torne älv till blanda annat Vittangi. Därefter tog han den enkla vägen ned genom Österbotten, och via Ålandsfärjan tillbaka till Grisslehamn och Uppsala dit han kom den 10:e oktober.

Linné et Café

Bild 9. Ett färgglatt avslut i Jämteböle med Linné på Café med sin träkåsa. Ännu återstår att färdas hela vägen tillbaka genom skogen till Västra Spöland, men den färden känns mycket överkomligt så här då ridån gått ned.

Ett stort tack till manusförfattare och regissör Eva Blommé som gjort denna upplevelse möjlig – en riktig kulturgärning. Skribentens prestation var högst blygsam, men nog så ansträngande. Man må dock konstatera att Linné gjorde en redig resa sommaren 1732 – som få gör om idag!    

Gunnar Engström, 2014-11-09

 

 

 

 

Hörneå bys hemsida www.becken.se