Hörneå bys hemsida
web-redaktör: lena.lindholm@becken.se
kontakt

Granbergsröset

Den glödande stenkulan i Granberget

Sevärdheter och utflyktsmål

Hörneås Fornhistoria

Startsida

Hörneå bys hemsida www.becken.se

Granbergsröset

I Hörneås ”moderna” rösen hittar man mest järnskrot, som dock döljer intressant historia och är bra material till diverse konstruktioner. Årliga skrotinsamlingar tär långsamt på dessa minnesmärken, men högarna är få och diskreta inslag i naturen. De stör inte nämnvärt. Framtida arkeologer kommer säkert att roa sig med dessa fynd.

Hörneås ”historiska” rösen handlar snarast om yngre bronsåldern. Denna sida beskriver egentligen två av dessa, Granbergsröset men även i viss mån Ravelkläppsröset (se bilder på annan sida).

Granbergsröset ligger på en bergstopp längst in i byn, en väg leder till kanten av och förbi berget. På 60-talet nyttjades bergets norra avlagringar som grustäkt till vägbyggen i och omkring Hörnefors, men grustäkten är idag reparerad. Röset skadades inte av detta arbete.

Granbergsröset

Granbergsröset

Granbergsröset (Foto: Gunnar Engström)

Röset kännetecknas av den klassiska ”plundringen”, och i rösets mitt växer idag två vackra tallar på den vindpinade och karga toppen av berget. Läs mer om gravplundring och gravsättning längst ned på sidan.

På sidan ”Hörneå för 2500 år sedan –Topografihistoria” beskrivs Granbergsröset utifrån landhöjningen. Den amatörmässiga analysen bör tas med försiktighet. Men, rimligen låg röset på en ö. Området runt berget är ganska ”lågt” med förmodade svackor i berggrunden. Idag ses detta i form av myrmark som breder ut sig åt norr och öster. Mot fastlandet åt väster var svackan än djupare. I denna svacka löper idag bäcken, den bäck som givit byn dess namn. Detta gör att man vågar föreslå år 500 f.Kr. som yngsta datering av röset. Sedan är frågan hur stor ö dåtidens boende önskade sig som värdig gravplats. Toppen av berget är ca 35 m över havet och därmed blir den bortre tidsgränsen för röset ca 1500 år f.Kr. Detta intervall passar bra för bronsåldern. För att komma närmare ett försök till datering refereras till ytterligare ett röse i Hörneå, Ravelkläppsröset.

Ravelkläppsröset ligger strax söder om Mjösjön och väster om Hörneå by. Även detta röse är placerat på ett berg med höjd över havet som stämmer väl med bronsåldern. Detta röse brukar hänföras till en gammal landskapsgräns och märke. Troligt har så varit fallet. Men dåtidens smarta anläggningsarbetare valde möjligen ett ”färdigt röse”, känt sedan urminnes tider. Sen bättrade man på med diverse sten på toppen. Det hela kröntes med några stenar på högkant - likt en kompassros. Röset kan liknas vid en gigantisk ”prinsesstårta”. Huruvida Granbergsröset och det på Ravelkläppen uppfördes vid samma tidsepok är oklart. Följande kartbilder kan studeras.

Karta 1 visar perioden ca 1000 år före Kristi födelse (30 meter/3000 år sedan).
Angående kartans detaljer, se antaganden på sidan ”Hörneå för 2500 år sedan –Topografihistoria. Den nordliga röda pricken är Granbergsröset och den i sydväst är Ravelkläppsröset. I mån det senare röset ska ligga nära vattenkanten (vilket brukar antagas för bronsåldersrösen) så är även detta röse beläget på en ö, likt Granbergsröset. När man ser på kartan inser man att tyngdpunkten för Hörneå år 1000 f.Kr. låg på den halvö som Mjösjöberget idag representerar. Området var nog idealiskt för dåtidens Hörneåbor, med närhet till havet men även en insjö med sötvatten (Mjösjön, förmodligen något större till yta än idag). Det är nästan så man önskade sig tillbaka till denna tid.

Karta 30m

Karta 1

Karta 2 visar motsvarande bild för 3500 år sedan (1500 år f.Kr.). Man inser genast att förutsättningarna i Hörneå är betydligt sämre. Ravelkläppsröset ligger möjligen lite bättre till än Granbergsröset, och kanske är det förra röset därför äldre än Granbergsröset. Röset är även större vilket kan tala för en äldre historia. Granberget utgjordes av en stenhäll som stack upp ur havet ca 1 km från dåtidens strandkant. Berget har en ganska platt topp, och åt väster finns branta stup som då utgjorde en bra hamn. Växtligheten var nog obefintlig. Däremot torde ön ha varit en spektakulär plats för ett gravröse och diverse eldande vars ljus spred sig över vattnet, om än med risk för att bli överspolat av havets krafter.

På kartan ses i övrigt att Mjösjön, vid denna tidpunkt, var en del av havet, och att inte mycket av det land som idag utgör Hörneå med omnejd fanns ovan vattenytan.

Karta 35m

Karta 2

Finns andra rösen att söka runt Hörneå? Mjösjöberget är tilltalande år 1500 f.Kr., och man kan även tänka sig att söka på ”Lill-Långmyrberget” men även vid ”Bränngropen” (nordväst om nuvarande Hörnefors). Det senare berget är idag delvis bortsprängt för att istället ingå i Bottniabanans vall. Dåtidens bybor hade nog känt sig hedrade ifall deras grav fraktats bort för att köras över med tåg.

Vem var begravd i Ravelkläppsröset? I Fältkartan från 1969 omnämns berget som Rävelberget och i dagligt tal sägs exempelvis Rävelmyra. Dessa namn har naturligtvis inget med bronsåldern att göra, men är intressant ändå! Man associerar lätt till bra Räv-jakt men det gamla namnet synes vara Ravel. Den enklaste tolkning går till det fornnordiska ordet för ”stenig mark” eller ”grus” och i engelskan Gravel. Detta känns även tilltalande då det idag finns ett grustag vid bergets västra kant. Möjligen hänförs sig namnet till röset själv, dvs "stenröseberget". Andra spekulativa förslag går till det forngermanska ordet för korp (engelskan Raven och tyskans Rabe). Begrepp som "Korpen flyger" känns igen och fågeln hade gott anseende under vikingatid för drygt 1000 år sedan. Var berget känt för sina många korpar? Fanns en ”spelklubb” på berget, där man spelade Ravel? Ordet fanns under medeltiden och beskrev ett tärningsspel känt från tyska Hansan. En sista association går till det fornnordiska namnet Rav som i något modernare version heter Ragnvald. Möjligen bodde någon Herr Rav på berget! Om någon läsare kände Herr Rav eller vet mer om detta, hör av er till redaktionen.  

SE och Åke

Bronsåldersmänniskor vid Granbergsröset, kanske bröderna Rav på besök (Fotograf: okänd)

I sammandrag utifrån enkla kartstudier och topografi känns det rimligt att tro att Granbergsröset är från tiden 500-1000 år f.Kr. Det är en tilltalande tanke att även Ravelkläppsröset har sitt ursprung i bronsåldern, även om dess senare historia mest fokuserar på rollen som landskapsmärke. Det senare röset kan möjligen vara något äldre än Granbergsröset.

Mer historik (att läsas med reservation)
Bronsåldern brukar man ange till tiden mellan 1800 och 500 f.Kr och delas upp i ”äldre” och ”yngre”, även om experterna har ytterligare uppdelning. I fråga om Hörneå antyder landhöjningen, egentligen närheten till havet idag, att våra rösen snarast är från yngre bronsåldern.

Den föregående stenåldern hade ett ganska gynnsamt klimat i Norden, men under bronsåldern blev det lite kallar, den så kallade ”fimbulavintern”, för att sedan bli varmare igen. Av stort intresse är att granen inte tillhörde skogsbruket på denna tid. Granen invaderade från Ryssland mot slutet av perioden. Således kan man dra slutsatsen att Granbergsröset måste ha kallats något annat vid den tid det begav sig.

Under äldre bronsåldern var det vanligt att man inte kremerade sina döda, men sederna ändrades med åren. Det är troligt att Granbergsröset är en så kallad ”brandgrav”. Man satte stort symbolvärde till elden, och enligt en teori var kremering ett sätt att kommunicera med de dödas rike.

Granbergsröset är ”plundrat”, dvs stenarna från dess mitt förefaller uppkastade så att gravens botten exponeras. Om gravplundring tänker man sig oftast att gravskändare varit verksamma i modern tid (medeltiden och framåt) i jakt på smycken och värdesaker. Däremot finns andra teorier. Ibland diskuteras att graven anlagts med en underbyggnad av trästockar, som en gravkammare, och att dessa sedan länge fallit sönder med stenarna ovanpå. Effekten ger intryck av en ”plundring”. En annan teori är att gravarna plundrades ganska kort tid efter gravsättningen. Att äras som avliden med möda och många ton runda stenar var tillägnat få. Troligen var det betydelsefulla hövdingar eller personer med magisk makt. Stensättningen var en symbol för och minnesmärke över denna person. Dess ande troddes leva kvar i graven för att vakta och skydda de efterlevande. Men det behövdes nog inte många motgångar i livet för att man skulle beskylla den dödes ande för allehanda elände. I rädsla för anden i graven plundrades röset så att anden kunde komma ut, försvinna och lämna bygden fri från nya olyckor. Naturligtvis kan man även tänka sig att rivaliserande stammar roade sig med att förstöra sina grannars fina rösen, i mån man vågade. I gemen var man nog ganska rädd för anden i graven.

I övrigt hänvisas till skriven litteratur om bronsålder och dessa gravar, ex ” Peter Bratt. Forntid i ny dager; Arkeologi i Stockholmstrakten, Raster Förlag i samarbete med Stockholms läns museum”.

Gunnar Engström 2008-12-31

 

Hörneå bys hemsida www.becken.se