Hörneå bys hemsida
web-redaktör: lena.lindholm@becken.se
kontakt

Flottning i Hörneån och i Dalälven – Den gamle flottaren

Bruket i Hörnefors

Startsida

Hörneå bys hemsida www.becken.se

Flottning i Hörneån och i Dalälven – Den gamle flottaren

I en artikelserie 2011 berättades om Hörnefors Sulfitfabrik. I en påbörjad artikelserie 2012 berättades om ”Bruket” i Hörneå/Hörnefors; om stångjärn, härdar, masugnar, och kol. Dessutom berördes sågverk, grovbladiga och sedan finbladiga. I en annan artikelserie våren 2013 berättades om Hörnåns Fiskevårdsområde. Gemensam nämnare är strömmande vatten, vattenkraft, träd och stockar, blandat med fisk. Kombinationen utmynnar i begreppet flottning av timmer, hur ologiskt det än må låta.

Vårens vattenflöde var flottningens höjdpunkt. I en rensad vattenfåra forsade vatten och stockar fram till användning i såg och fabrik. Ekonomiskt och miljövänligt, men arbetsintensivt. En nackdel drabbade fiskarna – med störd yngelsättning och lek. Samma nackdel drabbade fiskarna, de med spö i handen.

Länsstyrelsen i Västerbotten håller på att återställa Hörneån/Hörnån från tidigare inverkan av timmerflottning - till gagn för fiskarna i vattnet i första hand. Hörnån Fiskevårdsområde ägnar även en tanke åt fiskarna på land. Men, vem ägnar en tanke å flottarna, de som kämpade med sjunktimmer och bröten och som flyttade stenblock och byggde dammar? Denna artikel kom sig av en osannolik slump. Slumpen bestod i att oförhappandes kastas in i en berättelse av en som var med då det begav sig, Jarl – ”Jalle” – Holmström i Marma/Mehedeby en del av nedre Dalälvens flottningsdistrikt.

Bild 1. Carl den XIII:s bro i Laxforsen, Älvkarleby. Kraftverket ses i bakgrunden.

Under en återkommande resa söderut övernattades på Laxön i Älvkarleby. Laxön är ett tillhåll för SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) som driver forskning om hoppande lax. Laxön är ett känt utflyktsmål, med konstnärer, kultur och vacker miljö. Laxön har ett anrikt gammalt hotell och konferensanläggning. Laxön är även ett fantastiskt vandrarhem med militär historia som Ingenjörsregemente. Övernattning sker inte i förläggningstält utan i gamla officersboställen. Laxön/Älvkarleby är annars mest känt för två andra saker; för vattenkraft, och för fiske. Här finns även ett sportfiskemuseum, något för fiskeintresserade läsare av Becken-Webben. Tyvärr hittades ingen länk på webben, men museet ligger i anslutning till Laxön.  

Vid avresa söderut från Älvkarleby - dagen därpå - stannades i Marma för kaffe. Samhället Marma ligger vid stranden av Marmafjärden, en del av Dalälvens vattenflöde. Den som känner till geografin inser att bilkörningen från Älvkarleby till Marma är max 10 minuter, men platsen är vacker och här ska drickas kaffe, och/eller badas i isvattnet en vårdag i april.

Bild 2. Flottarkojan och ”Jalle”.

Tidpunkten för kaffepausen råkade sammanfalla på minuten med Flottarkojans våröppnande. Flottarkojan ligger i strandkanten, med en fin brygga ut i fjärden. Kojan är att betrakta som ett museum, både avseende visade föremål och information. Därutöver har kojan något unikt, en muntlig berättare, med andra ord ”Jalle”. Skribent och Redaktör för Becken-Webben, Lena Lindholm, råkade av en slump passera förbi Flottarkojan för att söka sig ut på bryggan med egen kaffekorg, men istället blev man formligen inkastad i kojan, och det var sannerligen tur.

I kojan berättade Jalle historien om timmerflottning, en kulturhistoria värd att minnas. Av just denna anledning skrivs dessa rader på Becken-Webben. Läsare uppmanas besöka Flottarkojan i Marma och höra Jalles berättelse. Ingen bok, bild, ljudupptagning eller filmsnutt kan i framtiden ersätta den berättelse som Jalle förmedlar över dåtidens slit men även glada minnen av flottarlivet. Dessutom bjuder Jalle på eget kok-kaffe.

Bild 3. Att besöka Jalle och Flottarkojan rekommenderas starkt. En kulturhistorisk upplevelse som ingen bör missa.

Dalälven och Marmafjärden ligger långt bort. Hörnån ligger närmare, och även här har det bedrivits flottning. Inte mycket är känt om denna flottning idag. Men, man kan lätt söka information på nätet, hos Västerbottens Museum. Vi refererar i fria ord vad som sägs.

Hörneåns vatten drev likt alla andra små och stora vattendrag från förr, i Sverige och utomlands, både sågar och kvarnar. Vid en inventering år 1795 omnämns sågställen i Hörnsjö och i Gräsmyr, och nedströms i Hörneå by fanns ju ett känt sågverk dessutom. 

Flottning skedde för Hörneå AB:s räkning från och med 1870. Hörneå AB, med andra ord ”Bruket” sprängde sten i diverse bäckar för tillflöde, fram till år 1900. Inledningsvis skedde flottning av sågtimmer för vattensågen och forsen i Hörne, med andra ord ”Hörne-fors”. Dessutom flottades ved för kolning till järnbruket.

Av stort intresse är att man under perioden 1900-1905 gjorde ”syneförrättning” med avsikt att skapa en ”allmän flottled” i Hörneån. Här uppdagas en kontrovers, i att det var Frans Kempe och Mo och Domsjö AB som ansökt om ”syneförrättning” år 1899. Syftet var uppenbart, att få fram sågtimmer till den nya ångsågen på Norrbyskär. Denna ansökan störde Hörneå AB (Bruket). Det gamla järnbruket kämpade med ekonomin i bruksdödens sena 1800-tal. Dödsryckningarna var nog redan kännbara. Hörneå AB blockerade Hörneåns sista fors innan vatten och det önskade timret till Norrbyskär rann ut i Bottenvikens vidder.

Frans Kempe i spetsen för Mo och Domsjö AB (sedermera Holmens AB) gjorde processen kort med Bruket, och köpte detsamma år 1904. Upplåtelsen av Hörneån med biflöden, avsett som allmän flottled stadfästes år 1906. Flottningsledens reglering godkändes 1908. Leden inbegrep 103 km vattendrag, med ett flertal dammar. Hörneåns flottningsförening och dess stadgar fastställdes 1909. Hörneåns Flottningsförening slogs 1942 ihop med den för Öre älv.

Flottningen var arbetsintensiv och därmed dyr då lönekostnaderna steg, i konkurrens med timmertransport på lastbil. Av dessa skäl bestämdes år 1950 att flotta vartannat år istället för årligen. Flottningsföreningen lades ner 1977.

Bild 4. Jalle berättar med glimt i ögat om forna dar som minner om glädje och slit. Lyssna på berättelsen – åk dit.

Vi ska återknyta till något som Jalle berättade från Marma och Dalälven. Förvisso ökade konkurrensen från lastbilstransporter. Flottningen var arbetsintensiv, dessutom försvann en del timmer till botten som sjunktimmer. Men, totalt sett var verksamheten ganska billig och effektiv med sorteringar och magasinering av timmer i vatten. Det som knäckte flottningen var snarare tempot i industrin, ekonomi och i samhället i övrigt. Det kunde ta ett år från det att ett träd fälldes, flottades, sorterades för att sedermera sågas eller kokas till pappersmassa. Först då genererades inkomster – med ett års fördröjning. Mellanlagringen av timmerstockar i vattnet blev dyr, berättade Jalle.

Till flottningens fördel måste ju erinras miljöaspekten. Kanske blir det så i framtiden att stenbumlingarna som först städats bort för hand i Hörneåns vattenfåra, och nu återfått sin plats med grävmaskin, åter måste läggas åt sidan för att åter flottar timmer? Detta återstår att se. 

                      Gunnar Engström, 2013-05-09

Hörneå bys hemsida www.becken.se