Erik Norgren – om vajer och kabel

Hörnefors fabrik

Torstens Hjärnverkstad

Hörnefors historia

Hörneås historia

Startsida

Erik Norgren – om vajer och kabel

Nomenklaturen är viktig, i detta fall teknisk sådan. Läsare som inte ser industrihistoria som sitt stora intresse bör omedelbart söka sig en annan artikel att läsa.

Ofta uppstår en kompromiss mellan alldaglighet och teknik, vilket denna artikel berättar om. Becken-Webben har sina rötter i åkerjorden runt Hörneå och Becken by, men för några år sedan svällde skrivandet ut som en överjäst deg. När skrivandet nådde Hörnefors Sulfitfabrik sjönk detaljerna allt djupare ned i timmervältor och i kalkstenstornets inre.

Hörnefors Fabrik 1949

Bild 1. En bild över vedgården vid Hörnefors Sulfitfabrik vid slutet av 1940-talet. Över taken ser man i bakgrundens dis två kabelkranar med sina ben av fackverkskonstruktion. Bilden kommer från Ulla Lindström i Umeå som skickade in bland annat denna bild till vår Redaktion för några veckor sedan.

Här ska vi återge några ord från läsaren Erik Norgren. Erik har jobbat vid Hörnefors Sulfitfabrik, och Erik har tidigare hört av sig till vår hemsida med intressant information av olika sort, inte minst om Eriks äldre släkting Johannes Norgren.

För flertalet läsare som når Becken-Webben är ved något man eldar. Av timmer sågar man plank. Att ha timmerstockar till ved i vedgården känns slösaktigt. Av samma anledning är det konstigt att ha en kabel i luften, den brukar ju ligga på marken. Det som Erik Norgren kommenterar nedan är känt för skribenten - som en avsiktlig förenkling. Becken-Webben är full av förenklingar, men dessa leder ibland till förvecklingar.

Vältor vid Hörnefors Fabrik

Bild 2. En flygbild från 1970-talet som här fokuserats mot vedgården. Nu ses tre kabeltorn bortom vältorna, såsom Erik berättar. På hitsida ser man ett av tornen. Man föreställer sig att paren av torn förflyttade sig parallellt utmed vedgården, men Eriks berättelse antyder att vissa torn var fasta. Frågan sparas för framtiden.  

Tekniknivån på hemsidan har genom åren blivit allt högre. Ordet ”kabelkran” återkommer i olika sammanhang, till och med i en nylig dikt av Hans Näslund! Därför är det hög tid att förtydliga att en kran med vajer inte alltid är en vajerkran utan en kabelkran. Uttrycket vajerkran tillhör mest traktorn bland skogens träd medan kabelkranen finns på vedgården. I tekniska termer är det en flytande övergång mellan begreppen vajer, stållina och kabel. Högakustenbron är en så kallad kabelbro där kabeln är en sammansatt vajerlina. På samma sätt kan man beskriva kabelkranen vid vedgården. 

Efter denna obegripliga inledning återger vi Erik Norgrens mail till Redaktionen 2014-03-28. Så här skrev Erik angående vajerkranar.

Hej!
Jag skulle vilja tillrättalägga en del missuppfattningar beträffande ”vajerkranar”. För det första heter det kabelkranar och det var kranar bestående av två torn placerade med några hundra meters avstånd från varandra. Ett torn, som var fast och var placerat intill vägen ner till fabriken och ett så kallat pendeltorn som stod på västra sidan intill fabriksviken. Tornen var förbundna med en kabel, ej att förväxla med en elkabel, utan en grov vajer ca 5-8 cm i diameter. Eftersom avståndet mellan tornen var så stort gick det inte att använda två fasta torn då det skulle ge allt för stor belastning på kranen då den var besiktad till att klara 6 ton. På den suddiga bilden ses två torn intill varandra och det antas att de är förbundna till varandra, det är på det viset att det är två kranar som har råkat hamna bredvid varandra, det fanns nämligen två av varandra oberoende kranar och på senare år fanns det ytterligare en.

Hälsningar, Erik Norgren

Vi tror att Erik läst artikeln kallad ”Vajern på Fabriken”. Detta är en ”gammal” artikel från 2011 som blev upprinnelsen till en hel serie om Hörnefors Sulfitfabrik. Artikeln kommer inte att döpas om till ”Kabeln på Fabriken” vilket låter allt för elektriskt och påverkar dessutom en massa så kallade ”länkar” på hemsidan som då slutar fungera.

Kabelkran

Bild 3. Här återger vid en bild på kabelkranens torn som fanns med i det fotoalbum som Angerd Karlsson levererade till Redaktionen. Alla läsare har Angerd att tack för artiklarna om Hörnefors Sulfitfabrik 1982. Läsare hänvisas till artikeln ”Ved och flis vid Hörnefors sulfitfabrik - artikel 1” från 2011-12-04. Det "hängande huset" nere till höger kan vara en kombination av maskinrum och motvikt. Kanske får vi mer information av Erik eller andra läsare.

Erik berättar att kranen mäktade med 6 ton. Blöta stockar är tunga och 6 ton är inte mycket att hänga i julgranen, i det sammanhanget. Via satellitbilder på Google Map kan man mäta den ungefärliga bredden på den dåtida vedgården. Avståndet mellan krantornen borde ha varit dryga 200 meter. Detta ger möjlighet att räkna fram dragkraften i vajern (kabeln) beroende på dess ”svikt” och andra antaganden vid ett lyft av 6 ton. Vi avstår från kalkylerna men konstaterar att dragkraften blir stor (och lika stor åt båda tornen). Detta förklarar tornens till synes överdimensionerade konstruktion i relation till hur lite man egentligen lyfte.

Man vill gärna tro att tornen i båda ändar av vajern (kabeln) var rörliga, så att torn och vajer (kabel) parallellförflyttades för att kunna trava raka timmervältor. Erik berättar om fasta torn, vilket förblir ett mysterium. Sagt och gjort, kort efter att denna text läggs ut på nätet återkommer Erik Norgren med ett nytt mail och berättar följande.

Hej,
Jag skulle vilja klargöra några detaljer i mitt inslag beträffande kabelkranar. Med påståendet om fast torn menas inte ett stationärt torn utan ett torn utan stagning och som står på egna ben till skillnad mot pendeltornet,vilket det är ihopkopplat med, som bara har ett ben och balanseras med en mycket stor motvikt. Det “fasta tornet” och pendeltornet är mobila och kan tillsammans täcka hela vedgården genom att tillsammans flyttas parallellt.

Vad jag skulle vilja veta är hur timmerhanteringen skedde före kabelkranarnas inträde. Elbanan som det visas bilder från är intressant men hur kommer timret upp på vältorna? Är det någon som har kunskap eller aning om hur det var i starten av fabriken.

Hälsningar Erik Norgren, 2014-04-05

Nu förstås bättre. Naturligtvis var båda tornen rörliga. Det ena tornet stod för sig själv på sina tre ben medan det andra (pendeltornet) hängde lutad bort från kabeln och på det sättet bidrog till att även spänna densamma. Dragkraften är ju lika stor åt båda tornen, som måste balanseras i konstruktion och motvikt.

Erik fortsätter sitt mail med funderingar på hur vältorna kom till innan kabelkranen. När Eriks mail blev känt för skribenten hade redan en artikel publicerats om "timmerrullarna". Det är nog där man får leta svar på hur det förhöll sig.

Bild 4. Här återger vi en annan bild som Angerd Karlsson bistått med, med Emil Gellersteg (alias Gillerskog) bakom spakarna. Läsare hänvisas till artikeln ”Ved och flis vid Hörnefors sulfitfabrik - artikel 1” från 2011-12-04.

Erik kommenterar den ”suddiga bilden” av krantorn, en detalj som rimligen syftar på en flygbilden från 1927 (se bild 3 i artikeln om vajern). Bilden är för dålig för att uttala sig om vi ser ett eller två närliggande torn. Vill man se en gammaldags kabelkran från Köpmanholmen så finns en sådan bild på Örnsköldviks museum via denna länk.

Det finns oändligt mycket att skriva om kranar och massaved, men även Becken-Webben har begränsningar. Vi ska däremot återkomma till yrket ”timmerrullare” i en kommande artikel.

Gunnar Engström, 2014-04-03