Hörneå bys hemsida
web-redaktör: lena.lindholm@becken.se
kontakt

Dunckers-monumentet

Strider och militära högtider i Hörneå och Hörnefors

Hörnefors historia

Hörneås historia

Startsida

Dunckersmonumentet i Hörnefors

Med pinsamhet glömdes frågan bort om Dunckersmonumentet - märkesåret 2009. Vi har ju nu passerat ett helt decennium framåt i tiden. Det var således 200 år sedan ryssarna härjade i Hörneå med omnejd, att läsa om på andra sidor inom Becken-Webben. ("Ryssen i Bäcken" , "Märkesåret 1809 i Hörneå")

Redaktionen fick frågan under våren 2009, ifall Algot Engström hade några gamla foton över detta monument. Dessa bilder ämnades till den så kallade Fredsfestivalen i Hörnefors, pingsthelgen 2009. Undertecknad, och den som har viss överblick över Algots bilder var ”inkallad” till Svenska Marinen, och befanns sig både geografiskt och till sinnet ganska långt bort från ”Fredsfestivalen” (att läsa om på annat ställe). Tanken var att ta tag i denna fråga, då freden, Becken och Hörnefors återkom, men med viss fördröjning således.

Dunckersmonumentet

Bild 1. Dunckermonumentet förevigat av Algot Engström, kanske på 1920-talet.

Javisst, Algot hade bilder på detta monument, och från två perioder dessutom. Man bör förtydliga att begreppet ”Dunckersmonumentet” beskriver två monument, ett gjutet monument vid bron invid Hörnefors gamla kyrka ”på Bruket” där han blev skjuten. Dessutom finns ett stenmonument invid Umeå kyrka, där Duncker blev jordfäst av ryssarna tillsammans med den ryske översten Aerekoff, som även han dog (annars hade han nog inte blivit sänkt i jorden – påpekar den observante läsaren). Vem var då Duncker?

Joachim Zacris Duncker var överstelöjtnant från Finland, dvs den östra svenska rikshalvan, och hade hemvist från Kongliga Savolax Jägarregemente. Han brukar anses som en duglig militär, som gjorde sitt yttersta och sin sista militära ansats i och med ”Affairen vid Hörnefors” den 5 juli 1809. Dock, lär General Sandels har kallat Duncker för ”fegis” eller kanske snarare att han var så långsam att retirera så att trupperna blev kringrända av ryssarna. Dessa beskyllningar är egentligen två motsatsförhållanden. Duncker kan väl inte ha varit feg om han höll ställningen, om än för länge. Man ska även erinra hur Duncker omnämns i Fänrik Ståls sägner (vilket vi inte ska trötta ut läsarna med här på Becken-Webben). Om dylika ting kan man läsa exempelvis i boken om; Pehr Adam Stromberg - den omstridde landshövdingen i Västerbotten (Författare Bo Rosén, Acta Bothniensia Occidentalis). Boken som gavs ut om 1809 års krig är i viss mån intressant; 1809 Rikssprängningen och begynnelse - 200-årsminnet av Finska kriget (utgiven av Livrustkammaren 2008), även om dess fokus på Duncker var klent. I övrigt finns massor att läsa, även på nätet. På nätet framgår exempelvis att Dunckers släkt är gammal och kan spåras till 1100-talet -  Duncker är en tysk medeltida frälsesläkt från Schleswig-Holstein som idag finns representerad i Tyskland, Norge, Sverige, Danmark, Nederländerna, Estland, Lettland och Ryssland (Wikipedia). Skribenten tar sig friheten att återge den Dunckerska ättens släktvapen.

Dunckers vapen

Bild 2. Dunckersk heraldik, stulet från nätet med referens enligt ovan.

Från ett mer lokalt plan hänvisas till Nordmalings Hembygdsförening i samverkan med Västerbottens Läns Hembygdsförbund som gjort en nätsida med information om händelserna. Man ska inte heller glömma Becken-Webbens bildserie över händelserna 1809.

För att nu återgå till frågan om Algots bilder över monumentet. Uppenbarligen var Algot intresserad av monumentets baksida, vilket bild 3 återger. Hade Algot intresserat sig mer för framsidan av gjutjärnsplattan hade han kunnat läsa att; Här föll i strid för fosterjorden JZ Duncker den 5 juli 1809. Att dö för vårt land är att leva för vår ära. Monumentet restes av ägaren till Hörnefors bruk år 1874. 

Dunckersmonumentet

Bild 3. Baksidan av Dunckersmonumentet, med två besökare som diskuterar händelserna.

I bild 3 kan man inte undgå att observera bristen på träd och lummighet som monumentet idag omger sig med. Detta var troligen ängsmark med betande djur. Och dessutom, alla tillgängliga träd hade säkerligen eldats upp i det närliggande järnbruket, på andra sidan Hörneån. Eller, så skövlades området i och med striderna 1809.  Man förstår att platsen gav utrymme för 1000-tals stridande soldater, vilket inte skulle gälla idag. Idag skulle det mest ha handlat om gatustrider bland husen och i skuggan av en massa träd.

Duckersmonumentet

Bild 4. En bild från 1809 års krig, där en ensam svensk soldat lämnats kvar att bevaka Dunckersmonumentet. Med förvånad blick betraktas denna glasögonprydde och glade soldat av tvenne ryska officerare.

Idag, liksom då Algot var på platsen för ca 80 år sedan, omges monumentet av en kraftig kedja och stenar. Med intresse studerar man ett annat foto i Algots arkiv, där kedjan lyser med sin frånvaro. Istället är monumentet omgivet av ett vackert staket. Möjligen befinner vi oss nu på 1910-talet. Tanken slår en att dåtidens Hörnefors kommun tyckte det var kostsamt att måla och underhålla staketet, och att en kedja innebar en besparing för kommunkontoret.

Dunckersmonumentet

Bild 5. Dunckersmonumentet i äldre tid, omgivet av ett vackert staket. Tyvärr är bilden lite suddig.

Duckersmonumentet

Bild 6. Detta foto är taget från Broadway Hörnefors, med andra ord den gamla bruksvägen. I bakgrunden skymtar den gamla kyrkan, och strax till vänster därom och bakom de två husen finns Dunckersmonumentet. Man förvånas över avsaknaden av träd och annan bebyggelse. Fotot tros vara från ca 1920.

Gunnar Engström, 2010-01-08

 

Har Du något att berätta? Maila Din berättelse eller artikel till redaktionen.