Hörneå bys hemsida www.becken.se
Berghems Bryggeri med Rune och Tord
Bild 1. För att förstå det som är skrivet nedan - läs artikeln om "Berghems Mörka Lättöl" som publicerades tidigare idag.
Tänka sig – en gammal svagdricksflaska återkallar minnen och skapar respons. Artikeln om Berghems Bryggeri kom ut på Becken-Webben i morse och strax därpå strömmar minnen in till Redaktionen, som en skummande svagdricka. Båda författarna är kända för läsarna; Rune Öström från Rosersberg vid Arlanda (tidigare Håknäs) och Hörneåbon Tord Fröling. Vi börjar med Runes berättelse.
Hej,
Svagdricka var jag aldrig svag för men gillar flaskorna och hållarna i trä, har t.o.m. en i pensionärsigloon (se bild 2). Etiketterna ramlar av, jag har haft flera flaskor men ingen hade etiketten kvar, limmet bryts ner av ålder. På porslinsförslutningen på min flaska står det SOBRA, vilket torde vara Sollefteå Bryggeri AB.Kom också att tänka på enbärsdricka...nej inte gin utan en svagdrycksliknande "soppa" som jag tror var lite sötare i smaken. Vad jag minns fanns det även bryggerier som fyllde samma flaskor med denna vara.
Sedan blev ju utflykten till Umeå via Görans vykort (Göran Westerlunds hemsida, från Holmsund) en höjdare, ibland åkte man över Bäcken direkt till "stan" för det var trots allt lite häftigare där. Många minnen dyker upp ur den tomma hjärnan, t ex
–Hotell Margareta där vi åt lunch vid några speciella tillfällen strax efter kriget.
-Biografen Uman utanför vilken jag fick min första P-bot med pappas 1947 Volvodroska.
–Promenadbron över järnvägen som jag alltid stod på vid besök hos kusin Lennart på Haga. Man drog med välbehag in röken från loket när det passerade under. Det var ett under att man överlevde inhalationerna.
-Hoppbacken i Hamrinsberget dit min barndomsvän Lars-Erik släpade iväg mej en gång. Han klättrade långt upp och hoppade men jag fick förnedra mej och erkänna att jag inte vågade....hemskt minne.
-Gamla Tegsbron och Ångbryggeriet var givna sevärdheter när jag ibland bodde någon vecka hos morbror Gunnar som bodde i närheten. Vid rätt vindriktning var doften från bryggeriet rätt påträngande, den var både god och lite äcklig. För Dig som fanns i södra Sverige då kan berättas att deras varumärke för öl var ”Sailor”, med bild av ett segelfartyg om jag minns rätt.Jag får väl be om ursäkt för denna utflykt från Becken. En sak jag noterade på ett av vykorten var att det var avstämplat Umeå på nyårsafton och ankom Sundsvall 2/1. Så fort går det absolut inte nuförtiden!
Mvh Rune
Bild 2. Runes svagdricksflaska i Juleskrud. Den kom från Sollefteå Bryggeri AB (idag återuppståndet och drivet av en koncern med namn som börjar på "Z" och slutar på "erts".
Det var flera intressanta minnen som Rune berättade om. Ja, i relation till Umeå var ju byarna och samhällen på landet inte så mycket att ha. En gammal svagdricksflaska framkallar nostalgiska dofter och bilder. Där måste man hålla med Rune om att bryggerier inte oftast luktade gott. Så var det även i staden Eskilstuna, med ett bryggeri mitt i centrum granne med den stora Saluhallen. Bryggeriet var redan på 1960-talet inkluderad i det stora företaget vars namn börjar på ”P” och med två ytterligare ”p” i sig. Genom stora fönster från gatan såg man gigantiska kokare i koppar och rör i mässing. Även detta blev nedlagt i marknadskonsolidering, tyvärr. På så vis är det uppfriskande att höra om så kallade mikrobryggerier som jäser upp som humle, malt och vört ur marken.
En som växte upp lite överallt i Sverige heter Tord Fröling, nu boende utmed centrala bygatan i Hörneå. Tord är son till en vattenrallare, om vilket han berättat mycket, och även upplevt en period som rebell i Umeå på 50 och 60-talet, vilket han även berättat mycket om. Tord har även minnen från Berghems Bryggeri. Förvisso övergår berättelsen fort till Lill-Claes och Stor-Claes, med tragiska ord om en båtolycka, men sedan knyts säcken ihop med Axelssons Livs på Berghem:
Som 14-åring minns jag exakt var detta Bryggeri var beläget. Nedanför Hamrinsberget fanns en dansbana och om jag inte minns helt fel så låg bryggeriet nedanför järnvägen, i närheten av en mekanisk verkstad som bröderna Johansson ägde.
Lill-Claes och Stor-Claes kallades dessa herrar (på den mekaniska verkstaden) pga att den ena var lång och stor och den andre liten och satt. Där tillverkades snöplogar bland annat. Lill-Claes var för övrigt min lärare när jag gick en verkstadsmekanisk kvällskurs vid Yrkesskolan som låg på andra sidan gatan mitt emot Bröderna Johansons mekaniska och rätt nära Berghems Bryggeri. I denna länk finns verkstäder i Västerbotten på den tiden som omnämns.
Lill-Claes son Martin, var en av mina kamrater och han införskaffade en sportbil av märket Austin Healy 100 som vi cruisade runt i sedan han fått körkort. Sedermera fick jag tyvärr höra att Lill-Claes och han son Martin omkom i en fiskeolycka där de båda drunknade i sina nät bakom båten.
Jag har som springgrabb hanterat massor av dessa kaggar med svagdricka när jag arbetade på Axelssons livs på Berghem, några timmar efter skolan varje dag och hela lördagar oftast.
Jag bodde då hemma hos mina föräldrar på Terrängvägen 2 i Umeå där många som arbetade på Stornorrfors kraftverksbygge hade sina lägenheter.Bara som ett litet inlägg i svagdrickedebatten :-) Berghems svagdricka var för övrigt den godaste matdryck man kunde få och jag skulle gärna se att någon kunde tillverka den igen.
Mvh Tord
Kulturhistoria ur en liten flasketikett på vinden i Becken By Anno 2015! Stort tack till Rune och Tord.
Gunnar Engström, 2015-02-15
Har Du något att berätta? Maila Din berättelse eller artikel till redaktionen.
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se