Svenska Marinen i Bäcken
Bild 1. Kväll över Djiboutis hamn.
Denna kryptiska rubrik har sin orsak i en av Hörneås invånare som på förfrågan skriver några rader om sin tid i Svenska Marinen. Detta handlar inte om historisk tid utan nutidens pirater utanför Somalias kust. Hörneå har bidragit med kirurgiskt beskydd, av både svenska soldater men även eventuella somalier som skadas.
Bild 2 och 3. Ammunition till Ksp 58. Afrikansk solnedgång sett från övre brygghustaket HMS Trossö.
Den som tror att denna artikel ska handla om vapen och strider med pirater kan sluta läsa här. Så kallad ”värdegrund” och sekretess gör att undertecknad hänvisar till Försvarsmaktens nätsidor istället (www.mil.se). Skribenten har avsiktligen väntat med att skriva denna artikel på Becken-Webben, av olika skäl, men rimligen bör det ske innan årsskiftet 2010. År 2009 är ett för Hörneå historiskt år. Det är 200 år sedan kulorna visslade och träflisor yrde runt husen i byn i samband med den ryska invasionen.
Man kan sammanfatta att Svenska Marinens uppdrag (kallad ME01) var en fredlig och lyckad insats, i regi av EU, i samarbete med FN och till förmån för Afrikas svältande. Mattransporter till Somalia eskorterades, misstänkta pirater togs om hand och nya lärdomar drogs. Alla överlevde, både svenskar och somalier. Här följer några bilder i kronologisk ordning som i beskriver Hörneås utsände i Svenska Marinens tjänst.
Bild 4. Hörneås ansikte i Marinens tjänst.
Som kirurg från Hörneå bidrar man med vardaglig sjukvård likväl som komplicerad kirurgi vid eventuellt skadeutfall. Man bär ett ”rött kors”, vilket i militära sammanhang, och i enlighet med Genève-konventionen, betyder att man inte är stridande. Självförsvar är dock undantaget. Däremot, måste man ha grundläggande utbildning i militära frågor, och inte minst ombord ett fartyg. Ett viktigt område rör brandbekämpning och att vara beredd på ofrivillig rökdykning.
Bild 5 och 6. Marinbasen Karlskrona har ett omfattande träningscentrum för brandbekämpning. Här övar undertecknad skumsläckning och så kallad dimridå.
Ett fartyg kan snabbt fyllas med rök. Att ta sig ut, eller att ta sig in till en brandhärd är något man bör vara förberedd på. Med rökdykarutrustning tvingas man krypa i mörklagda, rökfyllda och trånga utrymmen. Syftet är även att testa sin möjliga cellskräck. Hörneås utsände klarade detta prov utan större problem, det är ganska likvärdigt med att ha vedpanna i källaren.
Bild 7. Rökdykarlabyrint som Hörneås utsände just ska krypa in i, och som glada Marin-officerare fyller med rök och brinnande diesel.
Efter utbildning våren 2009 bar det iväg till Djibouti. Djibouti är ett litet land, och stad med samma namn. Djibouti ligger längst in i Adenviken och angränsar till bland annat Somalia. Djibouti har en fransk kolonitradition och har kvar en fransk militärbas. Flertalet nationer som hjälper till att beskydda Adenviken har sitt säte i Djibouti. När man lämnar det trygga Sverige tänks många tankar, både hos en själv och hos anhöriga hemmavid.
Bild 8. HMS Trossö vid Megrundet i Hörnefors.
Att hantera tid, väntan, och oväntade och farliga händelser, långt bort från hemmet är en uppgift som kräver eftertanke. Denna uppgift är man både förberedd på, och lika mycket ovetande om. Försvarsmakten har utbildningsmoment kring denna uppgift. Det föreslås att ha med en bild hemifrån inombords. Bild 9 visar en sådan bild, om än utombords.
Bild 9. Bild över Adenvikens stilla vatten.
Att vara Kirurg och ”Medical Officer” innebär sjukvårdsarbete. Livet ombord är en ganska riskfylld arbetsplats, även utan pirater. Förutom diverse olyckor tillkommer problem med infektioner, tandvård, malariafrågor, och inte minst värme och vätskebrist. Så kallad ”under” och ”övervätskning” samt ”hyper” och hypoton elektrolytbalans” är sjukvårdstermer som kan ställa till med ganska komplicerade tillstånd.
Alla ombord ingår i vaktsystem och så kallade kvarter, dygnet runt. Detta gäller även sjukvårdspersonal. Arbetsdagarna är långa, och avbryts av återkommande övningar, även nattetid. Eftersom manskapet är begränsat ombord ett fartyg medverkar alla i behövliga sysslor. Antalet Sjömän och Officerare begränsas av tillgängliga ”bingar” och hytter, och detta gör Marinen lite speciell i jämförelse med landbaserade insatser. En av de sysslor som behövs handlar om fartygets underhåll. En grävmaskin i Hörneå har mycket gemensamt med ett fartyg, båda kräver mycket svetsande och skruvande. Som grävmaskinist tilldelades Hörneås utsände roll som 2:e skrovmekaniker, en mycket hedrande titel.
Bild 10, 11. Underhåll ombord med Hörneås utsände ”in action”.
Dessvärre kom sig isbrytaren HMS Trossö inte så långt i det varma vattnet. Något som tros vara kiselalger (eller motsvarande) satte igen kylsystemet för propelleraxeln, och lagret gick varmt och började ryka med ett nattligt brandlarm som följd. Fartyget fick bogseras tillbaka till Djibouti.
Bild 12. En av många bogseringar.
Marines stabsfartyg HMS Trossö fick ligga till ankars på redden utanför Djibouti. Detta förtog inte insatsens arbete, kanske tvärt om. De två Korvetterna HMS Malmö och HMS Stockholm utförde sitt arbete utifrån möjlig aktionsradie från moderfartyget HMS Trossö, och, en båt med misstänkta pirater omhändertogs och dessa fördes över till Trossö. Här visas dock inga sådana bilder. Under tiden förbereddes dockning och reparationsarbetet av propelleraxeln. Sedermera beslutades att HMS Trossö skulle bogseras till Jeddah i Saudiarabien. För Hörneås utsände uppstod då problem i och med valet av Saudiarabien. Diverser otäcka stämplar i passet passade inte för resmålet. Undertecknad tvingades under ganska improviserade former resa till Svenska Ambassaden i Addis Abeba, Etiopien för ett nytt pass. En trevlig visit hemma hos den svenska Militärattachén är minnen för livet, och ambassaden ordnade allt till belåtenhet.
Bild 13. Resa till Etiopien startade med Försvarets Rescue Boat, en rolig båt att köra.
Bild 14. Utanför Svenska Ambassaden i Addis Abeba väntar mången etiopier på att få sin sak prövad för inresa till Sverige.
På natten dök en gigantisk bogserbåt upp och färden mot Jeddah kunde starta. Bogsering på Röda Havet pågick under 5 dagar.
Bild 15. Gigantisk bogserare i nattens mörker.
Bild 16. Ekipage av bogserare och medföljande HMS Trossö ankommer Jeddah hamn.
Under bogseringen till Jeddah ökade risken för piratangrepp, vilket både gällde själva bogseraren som HMS Trossö. I övrigt gavs lite tid till fiskeförsök. Detta är dock inte så lätt vid en fart av 8 knop.
Bild 17. Fiske av Barracuda.
Barracudan nappade bra men är inte den bästa matfisken, även om försök gjordes. Olika hajar förekommer i Röda Havet, något man funderar på när man av och till badar på öppet hav. Utrustning för hajfiske saknades, men kunde tillverkas. Hörneås utsände smidde en krok, vilket tillsammans med en stålvajer, ett sänke, och en 100 m lång så kallad pricklina (1 ton ) skickades ut efter fartyget.
Bild 18, 19. Barracudahuvud som bete, och rev i aktern av HMS Trossö.
På Becken-Webben är Tord Fröling känd som storfiskaren, en titel som han behåller trots ihärdiga försök av undertecknad.
Bild 20. Hajfiske i Röda Havet.
Jeddah i Saudiarabien är ett fascinerande land som man sällan har chans att uppleva som turist. Kvinnor var däremot inte välkomna(!), utan kvinnlig militär personal hade lämnats kvar i Djibouti. Arbetet i varvet var likaså fascinerande.
Bild 21. HMS Trossö i torrdocka i Jeddah.
Roder, propelleraxel och lager plockades ut och nya lager monterades.
Bild 22, 23. Det är en upplevelse få förunnat att promenera under ett fartyg på 2300 ton. Arbetet med att plocka ut en propelleraxel är tungt.
Under tiden i Jeddah hamn erbjöds även några dagars rekreation, även om den mesta tiden ägnades åt arbete och fartygsunderhåll i dockan.
Bild 24. Utsikt från HMS Trossö mot stadsljuset i Jeddah.
Jeddah är en stor stad på drygt 3 miljoner invånare, näst störst i Saudiarabien. Samhället är högt utvecklat, men naturligtvis med ett Islamiskt styre. Böner avbryter regelbundet de vardagliga aktiviteterna. Jeddah lämnade ett positivt minne hos skribenten, men hur en västerländsk kvinna upplevt Jeddah är dock svårare att sia om.
Bild 25, 26. Jeddahs gamla kvarter och nya stad är olika.
Efter mycket arbete kunde de nya lagren sättas på plats i propellertunneln. För den tekniskt intresserade kan nämnas att propelleraxeln är glidlagrad, inte med olja utan med vatten. Kylvatten från maskin trycks ut i lagret. Lagren är av plast och krymps in på plats. Med is av kolsyra och flytande kväve kyls lagret ned, och det krympta lagret monteras på plats inom loppet av några hektiska sekunder.
Bild 27. Propellerlager just innan montering.
Midsommar 2009 tillbringades på torrdockan i Jeddah. Hörneås utsände kirurg, och tillika 2:e skrovmekaniker fick i uppdrag att tillverka en midsommarstång. Bristen på blomster och grönt var stor, istället fick man improvisera på annat sätt.
Bild 28. Midsommarstång.
Med stor lättnad stävar HMS Trossö tillbaka till Djibouti och Adenviken. Den militära Insatsen fortsätter såsom planerat. Läsarna får dock nöja sig med bild 29. Livet i Jeddah satte spår i verksamheten, inklusive sjukvården. Stabspersonal, liksom potentater och politiker på besök från Sverige fick passera HMS Trossös egen kontroll mot svininfluensa.
Bild 29. Det militärt seriösa i denna bild kan diskuteras. Begreppet "regementsenlig klädsel" lyser med sin frånvaro.
Bildserien från Djibouti och ME01 avslutas med några rekreationsbilder. En typisk vecka innehöll 6 arbetsdagar på båt medan den 7:e dagen gav några timmar i Djibouti. Antingen besökte man Djibouti stad eller spenderade några timmar vid poolen på Sheraton.
Bild 30, 31. Afrika är känt för skickliga träarbeten, till oroväckande lågt pris. Strandområdet i Djibouti är tyvärr ganska förorenat, därför valde man poolen istället.
Att medverka i en militär insats av detta slag ger minnen. Arbetet är intensivt, och intrycken är många. Politiken är komplicerad. Den största behållningen är att man bidragit till att mat når Somalias svältande människor.
Bild 32. Somaliska fiskare i Mjösjön.
Gunnar Engström, 2009-12-20
Besökare