Hörneå bys hemsida
web-redaktör: lena.lindholm@becken.se
kontakt

Övre Bruket - del 4

Bruket i Hörnefors

Startsida

Hörneå bys hemsida www.becken.se

Övre Bruket - del 4

Artikelserien om "Bruket" påbörjades för fyra år sedan, vilket känns som historiskt lång tid på Becken-Webben. Tre artiklar skrevs, mer eller mindre läsbara, om järnbruksepoken i Hörneå - om åns vattenfall och fors, och om skogens kol som båda gav energi. Tillsammans skapade detta Hörne-fors. Detta får bli den 4:e artikeln.

För några veckor sedan ställdes frågan på sin spets, om var masugnen låg vid 1800-talets andra hälft. Bybon Tord Fröling hade under sitt fiske i Hörnån trampar runt bland slagget på Övre Bruket, och la fram teorin om att den masugn som funnits i samhället låg där. Undertecknad hade föraning om att masugnen låg mer centralt vid bruksdammen, detta utifrån ett kartmaterial som en läsare skickat till undertecknad redan 2012 (återkommer i senare artikel). Men visst, på Övre Bruket finns en tydlig slaggvarp. I denna artikel låter vi Västerbottens Museum ge vägledning i frågan. Vi refererar till text som kan läsas på skyltar som är uppsatta av museet vid Övre Bruket. Besöker man Övre Bruket kan man även se diverse illustrationer skapade av Constantin Tica vid Västerbottens Museum. Dessa återges inte här på grund av copyright.

Övre Bruket och bron

Bild 1. Bron vid Övre Bruket. Här blev det även batalj den 5:e juli år 1809 då ryssarna trängde söderut. Striden hade centrum vid brukskyrkan, men ryssen gjorde en så kallad kniptångsmanöver via bron på Övre Bruket. Dagen innebar förlust av byarna Hörne och Beck, och Överstelöjtnant Dunker dödades.

Texten skriven av Västerbottens Museum berättar om doft av svavel och om ljud av gnisslande vattenhjul, hammardunk och blåsmaskinens väsande. Det var år 1788 som en stångjärnshammare uppfördes vid Övre Bruket. Några år innan, 1775 hade järnbruksepoken i Hörnefors startats av köpmannen Olof Biur. Detta gällde en manufaktursmedja, på platsen där dagens Hörnefors gamla kyrka nu ligger. Bruket övertog försäljningen av skepps och hussmide i hela Ångermanland och Västerbotten. Tackjärn skeppades från Bergslagen. Från 1860 fanns en masugn för egenframställning av tackjärn, och denna var byggd vid Nedre Bruket. Tackjärnet förädlas till stångjärn här vid Övre Bruket.

Övre bruket

Bild 2. Här ses en krokig al växa på toppen av den så kallade slaggvarpen. Varpen (upplägget) består av slagg som ses i bild 4 nedan. Slaggen kärrades ut på toppen av varpen och tippades av.

Processen krävde stora mängder träkol. Kronan tilldelade bruket ett första skogshemman, som fick namnet Hammartorp, och man anställde egna kolare. Kolhuset låg en bit från härdarna av hänsyn till eldfaran. Arbetarna bodde med sina familjer öster om ån. Fortfarande står en av arbetarbostäderna kvar, det som idag kallas "sommarhemmet".

 

Karta Övre Bruket

Bild 3 Planritning efter brandförsäkring 1878. 1) Hammarsmedja 2) Valsverk 3) Järnbod 4) Gnisterhus 5) Gjuthus 6) Blåsmaskinhus 7) Hemlighus (dass) 8) Skjul 9) Labbi 10) Kolhus 11) Kolbro 12) Klensmedja 13) Arbetarbostad 14) Vedhus 15) Fähus 16) Boningshus.

Tyvärr brann hammarsmedjan 1872, men kort därefter uppfördes en ny. Under 1880-talet var bruket som mest utbyggt och man hade en relativt hög produktion. I klensmedjan, norr om hammarsmedjan, kunde åkdon, verktyg och lås lagas. Ett gjuthus fanns också. Tillverkningen av gjutgods var dock liten i Hörnefors. I valsverket som var i drift mellan 1878 och 1898 fanns formade järnet till knippjärn, band, tråd med mera. Verksamheten lades ned 1902. 

Slagg Övre Bruket

Bild 4. Slagg på varpen, omgiven av vackert gula maskrosor. Det ser ut som lava, och på sätt och vis likt lava och smält sten.

Slaggvarpen består av klumpar av trögflytande hammarslagg, bitvis blåfärgad och glasig, bitvis grå och rostfärgad och porös. Tackjärn från masugn måste färskas innan det kunde formas till spik, tråd, hinkar och skenor. Här fanns 1878 tre hamrar och tre härdar och det var Lancashiremetoden man använde sig av (att läsa om i tidigare artiklar). För att minska kolhalten i järnet värmdes det i en härd med bläster (tryckluft). Smältan lades sedan på en vattendriven hammare som slog samman stycket till en kub. Den delades till fem bitar som återvärmdes och slogs till stänger. Under hela processen utfälldes slagg.

Teckning av Övre Bruket

Bild 5. En teckning som sägs visa hammarsmedjan vid Övre Bruket. Bilden ritades av en flicka som emigrerade till Amerika ca 1880. Bruket tros vara avbildat före branden år 1872.

Vattendraget Hörneån (även kallad Hörnån) var motor i processen. Kol, ved och vatten var viktiga för järnbruket. Drivkraften från den forsande Hörneån som reglerades med en damm. Från dammvallen gick en grävd kanal vars vatten nådde fyra överfallshjul i trä, tre mindre och ett större, inbyggda i ett hjulhus av timmer. Hjulens skovlar drev via hjulstockar smedjans hamrar, gnisterhusets blästrar, en järnsvarv samt ett grov och finvalsverk som låg strax söder om smedjan. Det stora hindret för vattenhjulet var isbildning om vintern.

Hörneå Bruk

Bild 6. Gods från Hörneå Bruk stämplades på detta sätt.

Hammarsmedjans ytterväggar bestod av slaggstensmurar och resvirke. Idag kan man bara se rester efter timmerkonstruktion och förankringar i järn. Slaggstensteglet har återanvänts på annat håll.

Gunnar Engström, 2016-12-13

 

Hörneå bys hemsida www.becken.se